burr!

i denna kalla vintertid.
gå ut min själ och gläd dig vid.
den store Gudens gåvor.

i morse var det kalltkalltkallt när jag cyklade till bussen.
tårarna rann och frystorkade innan de nådde halsduken.

igår gick vi över frusna fält och mossar.
vildmossen var lite ofryst på vissa ställen,
och med sumpdoftande fötter och röda kinder kom vi in.

uppfriskande!

granjägare.

igår var det granjakt.
granjägarna hade gummistövlar och både yxa och såg.

pappa ledde expeditionen.
(<--här ser vi hur han spanar från en stubbe.)

blev en bra gran till slut.
både grön och barrig.
därutöver symmetrisk, rejäl och grandoftande.

besserwisserfamiljen fnissade åt andras val av julträn.
limegröna, skrala, veka små pinnar.

såklart vi hade hittat den bästa granen.
the tree.

on the road.

again.

tänkte så när jag i morgonmörkret bussväntade.
i sällskap med okänd ung man som inte syntes.

när kära tretjutvåan äntligen kommer stävande,
är en lika kär gammal vän ombord.
han går runt i mittgången med ett grönt paraply och håller upp och visar.
så att alla ska se det, ifall det skulle vara någon som glömt det.
han får syn på mig.

"nämen god morgon duuu! DET var längesen!"
och det var det ju.

skillnaden i pigghet är stor.

förra året var anemiska julochnyårsjobbaren illamående, yr,
hade tunnelseende och höll sig i den ena arbetsbänken efter den andra.
för att inte rasa omkull.
årets upplaga av julochnyårsjobbare ligger i som en rem.
är effektiv, duktig, trevlig, leende och skojfrisk. med kortärmad arbetsklädsel.

av bara farten.

hem.

det är på något vis lite märkligt.

att komma till ett hus man inte varit i på flera månader,
och på en gång känna att allt är som vanligt och som det ska.


imorgon ska det jobbas.
upp i ottan och iväg med kära bussen till kära staden i syd.
och in i värmen och ljuset.

sen blir det väl provsortering och urinanalys.
om jag får chansa vilt.

ooh, la la!

ooh la!

det packas och putsas och fixas.
allt till ljuvmusik.

ingen julradio för mig just nu.

kära allihopa: skaka rumpa!

dekapitering.

det bodde ett monster i min duschbrunn.

nu har jag avlivat det.
hårigt och slemmigt och brunt och klumpigt.
och stinkande.

en fråga bara:
HUR gör folk som inte har snott engångsplasthandskar på praktiken?

some kind of (o)verklighet.

nu har det gått en hösttermin till.

jaa, det har det.

å-nu-e-de-jul-igen-å-nu-e-de-jul-igen!

idag var sista skoldagen före jul för min del.
termotest, smärttrösklar, vibrametri och riktningskänsel.

min smärttröskel för kyla var betydligt högre än de andras.
undrar om det har något med att jag ofta fryser att göra?

nåja.
på dagordningen:
-tvätt
-pack
-sista julklappen
-hasselnötsmosgörning.
-clementinätning

(för på willys kostade kilona 8:-
hoppas den andra clementinomanen kommer hit och hjälper till.)

rimstugan.

har rimmat så det stått härliga till.
knutit band och tejpat gamla papper.
skrivit små kort och knutit fast.

jag är kungen av recycling.
snudd på iallafall.
eftersom jag för två år sen köpte två rullar julpapper,
blir en del julklappar inslagna i dessa papper.
andra blir inslagna i annat. logiskt.

skotöjningsförsöket är ännu inte avslutat.
<--gjorde dock ett annat försök.
har man många kanelstänger så har man...
(smakade dock mer kaffe än kanel.)

känns som att jag redan har jullov.
lika bra det.
för på jullovet ska jag ju jobba.

elva nätter före jul.

luciadag är det.
klart och kallt.

den empiriska forskaren K provar idag saker.
får saker gjorda.
slänger sedan länge utslitna skor.
har sin egen rimstuga och löser korsord.

den empiriska forskaren i mig är i farten.
jag gör ett sko-uttöjningsförsök.
T sa att man kan töja ut kläder om man tar på sig dem när de är blöta.
jag ska ta reda på om det gäller för tygskor.
underlig känsla att ställa sig i duschen med strumporna på.
duscha strumporna genomblöta, och sen ta på sig skorna.
men det kan funka.

vi får se.

nu faller små ettriga flingor.

det luktar rök ute, som grisslakt.*
när det inte finns några andra lukter, så luktar det rök.

jag säger: har du tänkt på att det luktar rök på vintern?
jag har öppnat fönstret och kan se ända bort till nästa kommun i nya lägenheten.
M säger: jaa. det är så tråkigt med vintern. det händer liksom inget, och det luktar inget.
ingenting blåser runt. det är bara stilla.

bara röken som sätter sig fast i ytterkläder och hår,
och gör att man luktar utomhus när man kommit inomhus.



*egentligen tror jag inte att det luktar grisslakt ute.
men det luktar som när jag var med om grisslakt. (många år sen. nästan tjugo säkert.)
det eldades duktigt i vedpannan för att få en massa kokhett vatten.
nu eldar någon med samma sorts ved i samma sorts vinterkyla.
det blir helt enkelt samma lukt.

fredagssväng.

måsarna hänger som i trådar i den grå morgonluften.
mer gamlika än måslika spanar de neråt.
som om de visste något jag inte vet.
ser något som inte syns.

det luktar snö.

jag trodde min mage var bättre idag,
men på spårvagnen fick jag kniiiiip och vände hemåt igen.
besviken.
igen.

besviken.

ett ord som saknar graderingar.
(och blommor som dagens födelsedagsbarn S skulle fått.-->)

man kan vara besviken på
- att kaffet inte smakar som sist.
- en bok/film som inte var som man trodde.
- att idrottsstjärnor inte presterar som man ville.
- att den svenska rymdbudgeten dragits ner. (om man är C F.)
osv.

men man kan också vara besviken på
- att någon inte håller ett löfte.
- polis/militär/gerilla som plötsligt börjar mörda folk.
- någon som krossat ens hjärta.

det är lite skillnad, fast ändå samma ord.
de flesta kan nog i likhet med mig bli så besvikna att det känns som en sjukdom.
det borde heta något annat.

nästan så besviken är jag ikväll. suck.

sånt som händer.

ett får har vält. herden ser förvånad ut.
det står skålar med varmt vatten i frysfacket. frysfacket är alldeles inisat.
det står fyra värmeljus i kylskåpet.
det är advent!

en nobel dag.

som den språknörd jag är, skulle jag aldrig skriva fel.
en nobel dag och en nobeldag är inte samma sak.
kan möjligtvis sammanfalla.

idag är kanske både och. har inte bestämt mig än.

en ganska bra dag är det iallafall.
vi redovisade idag.
redovisningen bestod mestadels av att läkaren M föreläste.

efter det tog jag mig in i inte mindre än tre stycken klädaffärer.
trots motviljan.
(vet inte vad det är med mig. shoppingmotviljus magnus?)
lyckades som tur var hitta saker som jag ville ha och köpte.

lunchade rotmos och började frosta ur frysen. (nobelt?)
hemmafrusysslor, trots att jag inte är fru, bara hemma.

om en vecka åker jag på jullov.
svisch! sa hösten och försvann.

ny tanke.

tänk om jag blir allergisk!

om man umgås för mycket med ett allergen kan man bli det.
clementiner kan vara ett allergen.

clementinkonsumtion.

mitt dagliga intag av clementiner har på sistone eskalerat.

omtänksamme R upplyste mig igår om hur det skulle kunna gå.
"om du äter mer c-vitaminer än du kan ta upp,
kommer du så småningom att kissa ut dem!"
han har ju rätt.

jag tycker inte det känns så farligt.
att vara helt fullproppad med c-vitaminer kan knappast vara skadligt.

inte i december månad i staden på G.

fick en fin komplimang igår.

frågan var vem av de närvarande som man skulle ta med sig till en öde ö, och varför.

M svarade att hon skulle välja mig. "för du dömer inte!"

åh. det gör jag ju, fast jag jobbar på att inte göra det.
härligt att en människa har uppfattat (och uppskattat) mina försök.

när det lider mot jul.

på trottoaren går en man med en gran.
han tar upp hela breda trottoaren med sin nätinsydda gran,
och det doftar friskt och barrigt.

bakom honom går jag med en vit hyacint i en genomskinlig plastpåse.
den doftar ingenting än så länge, för än är den grön och inte vit.
ändå känns det juligt.

att gå där med en hyacintpåse fastklämd i tumvantsgreppet,
och känna kådan och barren i luften.

till frukostar och mellanmål och kvällsmat äts det clementiner och pepparkakor i överflöd.
så till den grad att M funderar på om man borde gå över till fullkornspepparkakor.

(<--josef, maria /maria, josef, får och jesusstrut)
och krubban är framplockad. på stjärngosseduken.
sakralt och profant i fin blandning.
som sig bör såhär års.

upptäckt.

jag är allergisk mot kiwi.
har jag inte vart innan.

kattklapp.

igår träffade jag två katter.
först bara reflexmässigt klappade jag,
utan att tänka mig för.

det var längesen jag klappade katt,
och reaktionen blev att jag som ett småbarn slängde mig över katten och skulle gooooosa.
som tur var hade ingen av dem något emot att bli gosade med.

trevliga djur de där.







(bilden.)

svenskheten tilltar.

(alternativ titel: potatisparanoia)

i mataffären vid torget där jag bor har de skyltar vid olika matvaror.
potatissorterna som finns där är liksom i de flesta svenska mataffärer skyltade med king edvard - mjölig och asterix - fast.
anledningen till att dessa två sorter finns är att king edvard är mjölig och asterix fast.
så att man kan välja efter tycke och smak.

men nu har saker förändrats.
antagligen har själva potatisarna inte blivit annorlunda,
men någon måste ha tyckt att det var lite för radikalt och kanske för mycket sagt.
för nu är texten på skyltarna ändrad.
"ganska mjölig"
och
"ganska fast"
heter det numera.

så att ingen ska känna sig lurad..?
tryggt och bra i landet lagom.

måndagsspaning.

det finns ett program i p1 som heter spanarna.

på samma sätt som deltagarna där iakttar och tolkar sin omvärld,
tänkte jag idag delge vilka tecken jag sett...
december i almanackan.
amaryllisen knoppas.
hyacinten blommar.
novemberljusen är nedbrunna.
tyg med stjärngossar på ligger framme.
navelinaapelsiner från spanien.
och det faktiskt tydligaste beviset:
tomtarna börjar dyka upp i rabatterna!

tolkning: det lackar mot jul!

om skator och disk.

det var en kall kväll.

i ett träd satt en handfull skator uppburrade mot kylan.
det vita mitt på deras kroppar och det svarta på spetsar och fjädrar,
gjorde att de såg ut som vita äpplen eller snöbollar mot den stjärnsvarta himlen.

de kurade inte ihop sig för att ta del av varandras värme,
de satt där och liksom sympatifrös.


vi gick en lång promenad. det var längesen.
luften kall och svart, och frasande frost under skorna.


min näsa och mina ben kalla länge, länge efter att vi kommit in.
(ingen har ännu uppfunnit näsvärmaren..?)

flyttdisk.
jag kom på, med fingrarna skrynkliga i baljan,
när det var som det gick upp för mig att jag hellre diskar än torkar.

hos farfar, efter söndagsmiddagen.
farfar hade ingen diskmaskin, och när kaffet på maten var drucket satt man kvar i köket.
två diskade och resten pratade.
en diskade och en torkade.
det gick åt många diskhanddukar.
en skulle ligga på köksbordet att ställa disken på tork på,
och den ena efter den andra blev genomblöt och fick hängas på tork.
på de tjocka, illvarma elementen med kokhet värme från vedpannan i källaren.

det här låter så gemytligt och idylliskt och förr-i-tiden.
och trevligt var det.
men inte så hemskt längesen.

medvetenheten.

en mellandag.
mellan helgen och sistadagenpåpraktiken.

det kom trindsnö i staden på G.
några av flingorna blev faktiskt liggande,
virvlar och gör snurrmönster på gråkalla plattor.

det är två minusgrader och behovet av vinterjacka ganska påtagligt.

gick till E, där de har många begagnade jackor och kappor.
maaassor med stövlar och kängor.
och andra kläder också.
dessutom hade de på var och varannan vara hängt små "bra miljöval"-lappar.
de kanske har haft det länge, vad vet jag...?
fint iallafall.

resursslöseri är inget jag vill ägna mig åt i större utsträckning än nödvändigt.
jag och E diskuterade shoppingbehov och -lust för ett tag sen.
jag har en minimal lust och vilja till det för tillfället.
(stackars småsyskon kommer få småsmåsmå julklappar.)

det bara är så.
men en jacka köpte jag. som någon inte längre ville ha.

präktig prick, javisst!

att ta i anspråk.

anspråkslös.
anspråksfull.
båda är bra i olika sammanhang.

gårdagens sittning tog hela helgen i anspråk.
hela dagen förbereddes,
hela kvällen och halva natten genomfördes.
halva dagen idag städades, svabbades, pantades burkar.

(<-solen går upp över grekiska ön korfu.)




fått för mig att hela landet har haft samma fina väder i helgen,
så ingen blir avundsjuk när jag skriver om dagens röda soluppgång.
om de rosa björkstammarna utanför fönstret.
om den så småningom isblå himlen mellan björkarna.
om den guldskinande solen som lyste genom Ms hår när jag grävt in mig i det.

(bara jag får ha mitt ansikte kvar, dolt i min älsklings hår.)

hyfsat anspråkslöst.

torsdagkväll.

häpp.
sitter och gottar mig åt smaskiga venoperationsbilder.
(ni får dock nöja er med denna schematiska och svårbegripliga.)

lite lagom nördigt och fint.

efter att ha slukat ca halva plåten nybakta frallor,
slipper jag äntligen magontet.
(vem hade kunnat ana att det var SÅ man skulle göra?)


ungefär samtidigt infinner sig ett slags nöjdhet med tillvaron.
tillfreds, mjuk och glad och leende över att leva.

det går lite upp och ner det där. humöret.

litegrann som flödet i en läckande ven. upp... och ner.

präktig prick.

jag vill inte bidra.
till vissa saker VILL jag inte bidra.

-växthuseffekt.
-utfiskning.
-köttindustrin.
-nedsmutsning.
-tungmetaller på fel plats.
-läkemedelsrester i vattnet.
-underbetalda bönder.
-hunsade textilindustriarbetare.
och så vidare och så vidare och så vidare...

vissa av sakerna är ju lättare att påverka än andra.
att påverka eller inte påverka.
men - ååååhhh - vad jag VILL göra mitt bästa.

nästan så mycket att präktigheten kan sticka folk i ögonen.
det får den väl då.

jag kan inget för det,
och i många - eller vissa - fall är jag inte alls så präktig som jag skulle önska.

i kvalet och kvalet.

igår toastade jag en sittning tillsammans med E.
väldigt spontaninhoppat var det.
klockan halv sex började vi planera, och åtta började det.

då hade vi dessutom hunnit vira in oss i gladpack. (inte vi på bilden dock.)

maten var fin. jag fick ett äpple till förrätt.
men både öl och punsch rann ner,
och jag och den ginfryntlige M tog oss hem vinglande.

vaknade alldeles chockerande illpigg efter få timmars sömn,
och låg i mörkret och hörde duschregn och stormbyar mot rutan.
hade gärna legat kvar bredvid varm M och sovit några timmar till,
trots den påtagliga piggheten.

praktiken var seg.
smet hem och skulle sova en liten minut.
blev alldeles för många minuter,
och med smååå ögon stressade jag till möte.

det var byråkrati på längd och bredd.
yrkanden skrevs under,
röstlängder lästes upp och signerades,
det valdes, pläderades, lyssnades och lyssnades.
efter tre timmars val justerade jag ut mig, som det heter.

hem och snabbtvätta håret samtidigt som maten blir klar i ugnen.
och nu: se till att håret blir torrt och skynda mig att slappna av.
fint fint.

och jag tror inte jag åker till istanbul. är inte sugen alls. kanske 2% eller så. två sugenhetsprocent.

sällskapssjuk.

jag är ingen katt.
och jag har ingen att stryka mig mot.

men hade jag vart en katt och haft det,
hade jag gjort det.


stegar runt på mina kvadratmetrar.
rastlös, sysslolös (trots allt som finns att göra),
sällskapssjuk som ett djur.


men utan någon som klappar mig,
och utan något att stryka mig mot.
ingen att irritera med mitt spinnande och snoende runt benen.

inte ikväll.

det finns människor och människor.

det finns så många olika människor.

som ni vet eller anar så är jag på praktik. (nu igen.)
beroende på vem som är handledare för stunden,
ser mina uppgifter väldigt olika ut.

(<-- bma-student. kramandes en ultraljudsmaskin. som brukligt.)

vissa ger mig lika stort ansvar och samma uppgifter som de de själva har,
andra har inte förtroende nog för mig att låta mig sprita av transducern eller byta pappersöverdrag på britsen.
och en, vi kan kalla henne M, tror hon ska lära mig allt.
för hon kan så mycket. antagligen myyycket mer än de andra.
och hon säger "jaaa" på inandning tillochmed när hon menar nej.

man kan ana att jag stör mig. det gör jag.
låt mig aldrig bli en stereotyp yrkesutövare.
aldrig, aldrig, aldrig.

sysselsättning.

lördagkvällen är full av fuktiga kläder.

hade i och för sig både roligt och festligt igår,
så att det borde räcka för hela helgen.

men fuktiga kläder och ensamhet...
mjaae. hade kunnat tänka mig flera saker som varit trevligare.

om en vecka är jag i istanbul.
jag tycker inte riktigt om det,
men kommer antagligen ha trevlig tid där...

sömnbehov.

reste mig ur sängen.
tände lampor.
spolade upp ett stort glas vatten.
tryckte igång radion.
som tjöt sändningsuppehåll.
klockan var tio i fyra.

vad som väckte mig vet jag inte.

höll på att svimma på praktiken.
ingenting var jobbigt, äckligt eller hemskt.
jag satt tillochmed ner.
sträckte på mig och satte mig till rätta.
då flimrade det färgglatt (som turbulent flöde när man färgdopplar) för ögonen,
och jag dök ner mellan mina knän.
ytterst konstigt.

sen slutade det.

precis i samma ögonblick som jag passerade ut genom dörrarna vid östra sjukhusets huvudentré,
klev en grabb med samma sorts frisyr som jag, fast röd, in genom motsvarande dörr.
den komiska idén att vi löste av varandra,
som del av en obligatorisk dreadskvot på sjukhuset gjorde att jag log.
ute sken solen.

vad är det med mig?

"och så läser du om massa sjukdomar och känner efter...?"
sa dr K en gång.

"jag har ju inte precis något svar på vad jag har för någon sjukdom,
jag säger ju bara vad jag känner." svarade jag.

dr K log lite och tittade i sina papper.

man känner sig smått hypokondrisk när man har den ena krämpan efter den andra.
men inte nog med det,
man blir anklagad för att vara det också.

(härliga tider!)

både narkoleptisk (eller pga sömnbrist ständigt insomnande) och med klämda nerver.
ulnaris klämd i armbågen och ischias i benet.
min tur nu? att ärva mammas krämpa?

eller tror jag bara att jag har ont för att det verkar så kul?
lite trött blir jag.

det är göteborg.

vi kontrollerade. konstaterade att det inte regnade.

jag: men det kommer börja snart.
M: det är ju göteborg!

ytterdörren stängs igen.
regnjacka tas på.
(vilket tar på sin höjd en minut.)

när vi väl går ut regnar det.

från och med då rådde göteborgskt sköljregn.
illvilliga stormbyar som kastade sig över staden.
människorna duschades och kallfönades på en gång.

hela östra sjukhuset knakade och susade och det ven i fönsterspringor.

om kläder.

precis när jag skulle gå kom regnet.
sedan öste det ner. öste och öste.
jag åkte spårvagn med blöta mjukisbrallor och regnjacka.

hit och dit genom staden.
som om det vore mitt söndagsnöje.
det var det inte,
men jag fick en liten insikt:

vi har ju kläder på oss!

det är ganska självklart såklart.
men insikten var så klar. går inte riktigt att beskriva.
tanken på att vi alla är mjuka, rosa/bruna, lättsårade och skadliga.
att vi gömmer oss bakom lager av olika textilier.
gömmer oss, värmer oss, skyler oss.
framhäver oss.

(två jämngamla kvinnor satt bredvid varandra på vagnen.
hon vid fönstret var vacker, chokladbrun.
med en ljusare brun sjal knuten tätt runt ansiktet,
svepande ner över hela kroppen.
hon vid gången var ljusljusljus. karg.
blonderad lugg ner i de ljusturkosmålade ögonen.
piercingar i septum och läpp. vit frottéaktig luvtröja.
svarta minishorts och platåskor.)

man döljer, framhäver, gömmer och skyler.

just nu värmer jag mig.
i E:s gamla mjukisbyxor och tjock luvtröja.

nytt frisk blod.

det är en intressant tid nu.

känner mig som världens renlevare.

utan både det ena och andra,
men med nya preparat i blodet.

amitriptylin heter det. (saroten heter medicinen.)
lite lik en elefant som håller ett kväve i snabeln.

biverkningarna är många, många,
och det tar ungefär två veckor innan medikamentet börjar verka.
sen får man se om det hjälper eller stjälper.

(jag är inte depressiv, jag har magproblem.
bara så ni vet.
jag tar det i lågdos för magen.)

worlds end.

det är dimma över staden.
rå dimma.
gråvit, mjölkig och tjock.
gul på de ställen strålkastare lyser upp gator och luft.

från färjeterminalens stora lampor slår gula kvastar upp.
världen tar slut där.
andra sidan kanalen syns inte.
svarta vattnet nedanför lamporna finns inte.
glittrar inte, glänser inte, kluckar inte.


staden vid världens kant.
jag bort på terrassen där precis ovanför kanten,

hör och ser rymdskepp och luftslott lägga till och lägga ut.

att dra lärdom.

när man är i min bransch (dvs branschen jag praktiserar i, dvs vården),
dyker ämnet då och då upp.

ämnet: om/när man möter en patient som man känner.

om/när man inser att det ju är HAN/HON som ligger där.

jag har tänkt att jag skulle kunna kontrollera mig.
att det inte skulle kännas så mycket.

idag fick jag syn på ett ansikte i en säng.
människan var inte någon jag kände,
bara någon som var lik.
ändå blev jag alldeles kall.

man lär sig något varje dag.

vanesak.

man vänjer sig snabbt vid att ha det bra.

(dåligt också antagligen.)

vaknade.
slängde ena armen över den tomma ytan bredvid mig i sängen.

blev uppriktigt förvånad (i en sekund eller två) över att den tomma ytan var tom.
men det var den och så skulle det vara.
bara jag i breda sängen.

inte så pigg men ytterst välmående.

solen och dagen är guld.
människorna pustar små ångmoln på gatorna.

det är alla själars dag.

i krig och kärlek.

mitt i smeten, på norra europas största sjukhus, sitter jag.

känner mig som hemma i blå och stooora byxor, sliten kofta från kanske -50tal och med neurofysiologi som svischar runt öronen på mig.
korridoren ser ut som andra världskriget.

något jag brukar hävda när det gäller det här sjukhuset,
och nu pågår dessutom storstädning.
golven bonas och det luktar skarpt. (kanske som under andra världskriget.)
det är värre än vanligt.


jag är dock glad.
himlen är blå, solen skiner, jag mår illa och har sömnbrist.
(jag är dock kär. också. det väger in.)


vaknade kvart i sex och det fyragradiga regnet öste.
vi pratade om att gå i ide.
det borde vi göra.

när regnet är fyra grader eller kallare måste man få gå i ide.
stänga ute kriget och inne kärleken.

patognomont.

dagens ord: patognomont.
betyder att ett symtom är väldigt typiskt för en viss sjukdom.

där har ni.

dagens informativa text:
lyft upp fällringen före nedfällning.

(begripligt?!)

bra. bra. bra.

spöklikt bra.

det är fint att jag har en krångelmage och mår illa.
annars hade jag vart outhärdligt och översvallande överglad.
just nu är jag mest nöjd, belåten och förnuftigt glad och lycklig.

J sa en gång att han inte orkade göra en annan människa hel.
man får faktiskt vara hel själv först, innan man ska vara tillsammans med J.
annars blir det för jobbigt.
speciellt om det inte skulle funka och J skulle försvinna.
då skulle man bli så hjälplöst trasig.

frågan är om man kan bli helare än hel.
självklarheten, enkelheten, ett-med-universumsharmonierkänslan.

(ja. jag är kär. så kär så.)

dagens goda och onda.

dagens goda gärning:
efter fem timmar i möte är jag och T på väg hem.
går igenom caféet där ett hurtigt välkommenlakan har hängt alldeles för länge.
vi frågar oss hur länge det ska sitta kvar,
får ögonkontakt och bestämmer att det ska ner GENAST.
sagt och gjort.
nu är det borta.

dagens onda:
(eller iallafall ett irritations- och trötthetskrävande moment. man ska inte överdriva.)
let me put it this way:
för drygt ett år sedan var jag hos dr K första gången.
sedan dess har jag gjort undersökning efter undersökning.
skulle allt visa sig vara normalt, skulle jag remitteras till mag-tarmspecialist.
har dr K sagt efter varje besök.
idag fick jag veta att även min tjocktarm är alldeles normal.
"Hör av Dig om Du önskar återbesökstid."
om jag vill?
har jag blivit bättre? nej.
vill jag bli bättre? ja.

gissningstävling: vill jag på återbesök?

dagens godagodagoda: uppvaknandet. (näranäranära.)

potatiskrock.

kom att tänka på en sak när jag gjorde potatismos nyss.

potatismospotatisar kan man dela hur mycket som helst,
eftersom det inte syns när de väl är mosade.
(och det går snabbare att koka.)

men i tyskland spelar det stor roll hur potatisar är skurna.
just nu kommer jag inte ihåg riktigt hur de skulle vara delade,
bara att mitt sätt att dela dem (mitt på) före kokningen var något som skrattades åt.
(jag tror att de delade på längden.)

märkligt hur det kan bli i ett samhälle.
att ett sätt att dela potatis på är fullständigt normalt,
och ett annat något man skrattar åt.

it's a strange world.
it sure is.

blött och blåsigt.

det blåser.

både stena fraighter och stena carrier ligger i hamn utmed kajen.
respektingivande.
man ser att de är gjorda för att klara stormiga nätter på svarta vågor.

stena carrier ligger med buken öppen.
med ett ljust, gapande, lockande hål i aktern.
bara trettio meter från mig.
inte ens ett staket ligger mellan som hinder.
jag måste stanna, gå tillbaka i motvinden och kontrollera.
jaa, jag har sett rätt.
inte en vakt, inte en reflexväst eller gallerbit i sikte.
jag skulle kunna promenera ombord hur enkelt som helst.
det är frestande.

smyga ombord, krypa ner i en packlår och åka ut.
ut på havets vågadevågadevåg.

men jag går hem.
hem till blåshålet där dörrmattan blåst av trappan.

nu har vi gran...

...här i stan.

och det är ju bara drygt nio veckor kvar till jul.
tur att åhléns börjar i tid, så man inte hinner missa den!

(vill man ha lite distans kan man backa nio veckor i tiden. jag var på bröllop i sommarsol.)


och om en vecka slutar sommartiden.


på spårvagnen sjöng en liten flicka om pippi långstrump i mitt öra.
blandade persiska och svenska och sitt alldeles egna språk.
tjolahoppsansa. hon gjorde mig glad.

vacker stad.

på järntorget simmar röda och gula blad i svart vatten.
över järntorget simmar månen vit bland grå moln på den svarta himlen.
däremellan en doft av senap.

på andra långgatan simmar sopor, fyllon och deras vänner med- och motströms.
en spya rinner långsamt ner mot rännstenen.
underlaget är smutsgrått med ljusa fläckar av fasttrampade tuggummin.

mitt sinne är skarpt.
skärpt av regnvattnet som vätt mina skor.
som intagit mina strumpor och kyler.


det kliar i öronen, svider i munnen, värker i tungan, susar i skallen.
natt.

tiden är inne.

lövhalkan är här.
lövhalkans tid är inne.

göteborgare vet vad det innebär.
kanske annat folk också, men i den här stan är man så beroende av sin spårtrafik.
så då får man ibland höra talas om lövhalkan.
ibland känns den helt enkelt under skorna.

och så över till ett helt annat tema.
hört i omklädningsrum på sahlgrenska universitetssjukhuset:

A: snygga byxor du har!
B: tack, de är nya!
A: riktigt snygga!
B: jaa, de SER liksom nya ut. det gillar jag.
(tio sekunders paus.)
A: jag tycker alltid att de säger att byxorna ska töja sig. det gör aldrig de jag köper.
B: hmm, neej.
A: fast det är ju olika! stretchbyxor töjer sig ju.
B: jaa, stretch är ju töjbart.
A: fast byxor med mycket strech töjer sig lite för mycket tycker jag.

(vid det här laget ler jag så brett att jag inte kan lyssna längre. smiter iväg åt ett annat håll. i byxor som varken är eller ser nya ut.)

upptäckare.

upptäckte när jag vaknade att jag hade ONT.

hela buken full av en spikklubba som tryckte ut åt alla håll.
(skulle inte klara av att leva speciellt länge med en sån smärta.)

att hälla vatten och mat på taggarna borde ju lätta smärtan,
men det var svårt att svälja.


M gav mig gröt och höll mig sällskap i ottan.
jag petade i mig små, små grötklimpar.
("du skrapar ju bara av sylten!")

kallsvettig och dubbelvikt på praktikplatsen.
inte strålande intresserad, uppmärksam och duktig.

tvingade mig själv att dricka, dricka, dricka.
varje plastmugg jag såg fylldes med vatten. flera gånger.

så småningom lättade det onda.
(vore man en chic och trendig bloggare hade man kallat det för ett hallelujah-moment.)
puh. puh! säger jag.

åh..!

en erfarenhet rikare.
tänker inte detaljerat beskriva hur en tjocktarmsröntgen går till.
även om jag skulle kunna.

tänker istället tipsa. ÅH! se den här filmen!
trion från belleville. fantastisk!

länken är såklart bara smakprov. se hela!

morgonvän.

(egentligen morgonvänner. för de är två.)

idag blir det inte frukost.
inte ens vatten eller kaffe.

det blir booka shade.
som matar mig, killar mig på ryggen och kramar mig.

med in white rooms.
och det är dit jag är på väg.
röntgen på östra sjukhuset.

på det femte gäller det.
på det sjätte smäller det.


(hitta felet. bitte!)

förundran.

jag glömde ju säga en sak.

på andra lång (-gatan) finns det många sorters butiker, klubbar och matställen.
därmed också många sorters människor.

en av dessa, en man i femtioårsåldern, alkoholiserad eller sjuk, ni känner igen typen,
fick syn på mig häromdan.
just när vi möttes sa han med stor förundran i rösten:
"åh! vad fin du är!"

(tonfallet var precis det som fyraåriga flickor har när deras mammor klätt upp sig och ska gå bort.)

jag blev glad.

kortdag.

vagnen stannar på varje hållplats.
(och det är ju bra.)

dörrarna öppnas. dörrarna stängs... inte.
nähä?
dörrarna piper, blinkar, stäääängs... inte.
piper, tjuter, blinkar, öppnas och stängs inte.

jag kommer försent.

kortdag på praktiken.
kommer försent och får sluta tidigare.
knappt tre timmar.
(<--) övar på placeringarna.
jag hinner inte ens bli trött.

päronplock på gatan.

natten:
stormbyarna vill in.
trycker och kastar sig våldsamt mot mina väggar och fönster.
regnet pressar sig in i väggen. väter och fuktar.
hostan river och sliter. (jag vet att slemklumparna är gula i mörkret.)
sömnen är ryckig och orolig.

morgonen:
regnbyxor. regnjacka. gympaskor.
uppfälld luva och marsch söderut.
vägar, gator och trappor är bäckar och vattenfall.
jag klafsar, plumsar, blöter ner mig.
(enstaka brudar med håruppsättningar, klackar och koftor styltar genom vattenmassorna. som om de visste något jag inte vet. som att man inte blir blöt och kall när det illregnar.)
stormbyarna har rivit ner tjocka päron ur ett träd.
fina, guldaktiga päron som slagits sönder mot asfalten.
mitt päron har ett blad på skaftet och en spricka i kinden.
det är sött och knaprigt när jag sköljt av det och skurit bort det trasiga.
regnkläderna läcker i sömmarna, och jag klafsar in i duschen med luvan på.
skalar av och hänger upp.
torkar.

kvällen:
plockar inte russinen ur kakan.
däremot nötterna ur müslin.
smart.

tacksamt.

tjejen i ljusrosa cowboyhatt säger att jag är vacker.
hon ser ut som en av brudarna som pondus kompis jocke försöker få med sig hem från krogen.
(de brukar se ganska olika ut, men har ofta tex ljusrosa cowboyhattar.)

jag är den vackraste hon har sett på hela kvällen. på länge faktiskt.
hon säger att om hon hade vart homosexuell hade hon varit intresserad.

man tackar och bugar.








(jag är inte homosexuell, blir inte precis upphetsad av cowboyhattar sowieso, och har redan någon i mina tankar. galet stor del av tiden.)

blänk.

morgon.
fredagmorgon.
solen går upp över staden som blänker av gårdagens åskvatten.
röda och gula blad speglar den.
himlen är blank mellan lila moln som glider österut.

som vanligt är jag bunden till gatorna.
vi brukar ju vara det.
fötterna måste ta oss framåt.
även de stunder då sinnet och hjärtat flyger.
mellan tjocka hus och smala träd går jag.
med hjärtat som en heliumballong i snöre högt där uppe över blanka taken.

en ledig dag.

en bra dag.

<-- en sån här vacker är nu i min ägo.
välkommen!

tittade förbi hos N och hennes soffbord.
fint men för lågt för mig.
(skördade även säsongens sista jordgubbe på hennes balkong.)

pratade examensarbete med G.
kan bli hur bra som helst.

hälsade på hos T och M.
fin nyfixad lägenhet med kladdkaka, bullar och vänner.

ausserdem åska över staden nu på kvällen.

(och det var extrapris på sojamjölk på hemköp. bra dag.)

nu är det.

konstigt.

på föreläsningen är jag sömnig, sömnig.
nickar till flera gånger, alldeles utan bord att stödja mig mot.

men.
T säger att hon ur min energi och ljuset i mina ögon,
skulle kunna utvinna el till sin lägenhet för två månader.

just nu är det så bra.
BRA!
kärlek, vänner.
just nu är det bra och kärlek.

förvåning.

det blåser i den här staden ibland.
igår tillexempel.

det var dags för söndagspromenad.
på väg uppför backen mot stigbergstorget.
motvind.
två gubbar går framför.
det karaktäristiska ljudet av spottning hörs från den ene av dem.
sekunden efter får jag en dusch av spott över ögon och näsa.
hysteriskt skrattande, med tårarna rinnande av svid, förvåning och skratt.
torkar tårar och spott och kan på en lång stund inte förklara för sällskapet vad som hände.
(spotta folk i ansiktet. inget man trodde förekom längre. inte på öppen gata sådär.)
en upplevelse.

söndagarna är bra nuförtiden.
finns inga dagar som slår dem.
det är lycka och kärlek.

(klyscha, klyscha, klyscha. jepp.)

helgen vecka 39.

hög puls när jag vaknar.
inte bra.

desto bättre när jag druckit ett stort glas vatten och känner pulsen sjunka.
(tips till e: man känner precis hur cardiac output, puls, blodtryck och venöst återflöde påverkas.)


lördagen är ledig, ledig.
ljumma luften rör på sig.
ekarna släpper sina frukter i skurar över promenerande och vägar.
gula blad landar och singlar i höstdoften.
jag stegar med ben som bär och hostar nästan ingenting.

jag tvättar mina lakan.
jag skrubbar min kropp.
jag lägger kardemumma i det malda kaffet.
jag njuter.

utstående.

r a s t l ö s h e t e n hemsökte mig hela dagen.
(THE rastlöshet.)

folk haaar så mycket att berätta.
få bekräftelse.
få visa sina enorma kunskaper och erfarenheter.
de bättre vetande hopas och visar sina nosar samtidigt.
i mun på varandra.
(kan de inte skaffa blogg och skriva av sig emellanåt. eller dagbok?)

klockan 09:03, efter tre minuter i föreläsningssalen, blev jag ölsugen.
klockan 15:03, räckte jag upp handen och upplyste kära klassen om att klockan var tre. faktiskt.
e tyckte jag var ohyfsad. påstod hon.
men efter att ha hållt mig lugn och stilla i så många timmar, ville jag inte mer.
jag tyckte det var dags att runda av, gå på helg.
hoppig och skuttig och hopplöst rastlös.
nu är det dock helg.

och jag ska utogasqua!

medmänniskokärleken. igen.

nästan 40 grader varm ligger han där.
hans händer är iskalla.

står vid sängkanten med plastförkläde och handskar.
håller i hans iskalla hand.
undrar om han märker att jag är där.
om han har ont.
om han hör vad vi säger.
om han känner sticken i artärerna, stygnen i huden.

jag pratar med honom som om han gjorde det.

underbara älskade.

famiiiiiljen..!