på bruna blad.

och så var förstaflytten avklarad.

i vraket fungerade värmen exakt tre gånger under hela flyttfärden.

det ösregnade hela dagen, så det gick åt en väldig massa (kall) fläkt

för att inte allt skulle imma igen. det var kallt. väldigt kallt.

och när vi äntligen kom fram till bergsjön med familj o fika,

var det fantastiskt gott med värme, kaffe och tårta.

bra jobbat alla! tack familjen!

(allra störst tack till M som bar min säng (nästan själv), matade mig med vindruvor när jag körde vraket, och lät mig flytta in.)

efter jobbet idag sken solen. småkallt och vackert väder.

man måste inte, men man får passa på.

ut och gå under blå himmel och på murkna löv.

vrak.

hyr-ett-vrak heter hyrbilsfirman.
mitt dieseldrivna, hyrda vrak står nu på parkeringen utanför min dörr.
kände mig rätt duktig när jag fick denna något otympliga skåpbil precis dit jag ville.
så nu ska bara det sista packas och säcken knytas ihop.
så är jag redo att lämna lägenheten och ha den som förråd.

lördagsfix.

fantastisk dag idag.
har sovit gott med systersällskap, ätit mangotjock yoghurt och druckit kaffe.
solen strålar och pelargonerna i utelådan har överlevt den kalla natten.

med basement jaxx som gästartist i lägenheten fixar jag.
jag skriver, jag installerar, jag rensar, och jag tänker.
inte dåligt!

ni som ska läsa nästkommande programblad kommer att få läsa en text som jag knåpar med.
det är en liten utmaning, men väldigt roligt, att få skriva vad som helst.
och jag märker att det var längesen jag skrev saker som ska läsas.
förutom här då, men här är det ju ni som letar upp mig och är intresserade som läser.
att pracka på människor som inte bett om det en text som kanske är konstig, snurrig, för filosofisk eller alldeles för sentimental är något annat.

fast å andra sidan. jag är bara jag.
jag tänker som jag gör, och skriver som jag skriver.
och jag G I L L A R basement jaxx! (<- du borde verkligen kolla in den här!)
så är det bara. jag är jag och det är inget att be om ursäkt för!

forskningen...

here i come!

imorgon är det dags att på riktigt börja.
jag ska vara halvtid på wallenberglaboratoriet och halvtid på klinisk fysiologi.

träffade lab-gänget i eftermiddags över 60-årstårta och kaffe,
och K och H har ett uppdrag på gång som jag kan sköta i princip själv.
därutöver ska jag läras upp så att jag kan göra olika analyser själv.

jag kommer med andra ord bli multikompetent!
bra bra!

det stora pluset är ju att det är så spännande med forskning!
får se om jag så småningom själv kommer på något jag vill undersöka,
och då underlättar det ju helt klart att kunna lite mer om området.

livet är spännande!

fredagsmys.

jag jobbar på riktigt nu.
(vilket betyder att:)det börjar kännas som vardag. på riktigt.
insikten som kom för cirka ett år sen, om att detta är vad jag kommer göra ganska många år framöver har liksom landat, bäddats in i mig och blivit en del av mig.
och det känns bra!

en liten rad av en låt av ray wonder snurrar då och då i huvudet på mig.
såväl på jobbet som på vägen dit och hem, och då och då på fritiden.
we got to be good to each other!
(~vi måste vara snälla mot varandra!)
och den är absolut värd minst en lyssning!

jag gör mitt bästa för att leva upp till denna lilla rad,
framförallt på jobbet där jag är lyssnande, medkännande, ställer upp,
diagnostiserar, analyserar, använder korrekt yrkesetik och medmänniskosyn.
för om man inte är good to each other när man har chansen, det vill säga när just de människorna som är runt en för tillfället är där, när ska man då vara det? (de har ju snart gått.)
just de där varandra som hela tiden byts ut.

jag gillar mina fredagförmiddagar skarpt.
jag och V undersöker kärl. vi är bra på det.
och när klockan närmar sig nio är det fredagsfrukost och hela avdelningens bemanning samlas runt smörgåsarna.
V, som blir mer och mer gravid för varje dag som går, plockar fram en viss chipsreklamslogan på mobiltelefonen, och till denna lilla sång skrider vi som ett väldigt kort luciatåg till fikarummet.

då är det är dags för fredagsmyyys!