teardrop.

massive attacks teardrop.
means something to me.
vacker, vacker, vacker.
och antagligen mest för det den har betytt för mig.

vemodig. vacker. märklig.

det pratades om dekadens.

blommor som vissnar och ruttnar.

förruttnelsen börjar tidigt i livet.

(jag är inte säker på att jag ogillar det.)

det får en att se sakerna som fortfarande är fina.

hemåt i bussen.

det kanske är något fel på mina öron.
dels hör jag alldeles för precis vad medpassagerarna i bussen säger,
dels känner jag mig ständigt åksjuk.

ni som läser vet vilken buss jag åker. (322:an.)
ni som är mer insatta än så vet vilken dialekt folk som bor utmed den sträckan har.
(den är inte rolig att lyssna på.)
och alla ni som bor i det här landet vet hur en konversation mellan två medelålders kvinnor kan låta.
det enda man (i vissa fall) gör är att hålla med varandra.
jag blir TOKIG på dem och bestämmer mig för att räkna.
så jag liksom får bevis.

mellan småstaden på V och samhället strax norr därom, E, har den ena av dem sagt "ja" "nej" "jaaa!" och "näe!" 44 gånger. på ut- och inandning.
(jag bestämde mig för att bara räkna den ena, men de verkade ganska samspelta och kläckte nog ur sig ungefär lika många.)
nämnas kan också att sträckan mellan V och E är kort.

samtalet handlade om inget viktigt alls, men de var väldigt eniga. rörande överens.
jag vill aldrig bli sådan.

jag kände mig åksjuk.
dels av bussens gungande och dels av svischandet av medhåll som for runt i bussen.
fram över sätena och träffade mina öron.
som det kanske är fel på.

eftertänkande.

vi såg bra ut tillsammans.
bilderna av oss i hans badrumsspegel.

vi såg ut som om vi brukade stå där i badrummet,
tillsammans, och göra oss klara för dag och natt.

i efterhand kan man undra, men inte ändra.
inte ångra.

nr 90.

i flera dagar har jag tänkt på honom.
(vet inte riktigt vad det ska betyda. är det honom eller sammanhanget jag vill åt?)

inatt drömde jag om honom.
vi åkte bil.
nu i efterhand minns jag inte vem som körde och vem som åkte med,
och det kanske inte spelar så stor roll.
vi kom fram och en av oss skulle av. någon var framme.
vi kramade hejdå som brukligt och jag fick en puss på kinden.
(det brukar vara jag som står för den.)

sen försvann drömmen. som en bubbla som spricker.
jag vet inte om vi pratade om oss, om vi såg på varandra,
om den som skulle av bara klev ur bilen.

och det var ju en dröm, så det spelar faktiskt ingen roll.

jag ska ta på mig moster A:s gamla vandrarkängor (som är röda) och gå långpromenad idag.
som man bör göra regniga söndagar i juni.
man tar med sig pappa, kliver ut i skogen.
kryper över den gistna bron som är så sned att man inte kan gå över.
vandrar över mossen, bortåt genom skogen.
spanar efter de älgar som man vet bor där,
minns att en björn för något år sedan tog vägen över mossen innan han möttes av ett skott.
(han var på fel plats. man vill inte ha björn här.)

sen traskas det hem på grusvägen.
tankarna fulla av regn, grönska, smultron som mognar och bristen på blåbär.
tankarna kanske så fulla av ovanstående att inget annat får plats.

läggdags.

det är liv.

grönskan och fåglarna vet att det är en ny dag.
de har skött sig och vaknar nu.

vi andra går och sover.

som i en dvala och med medvetandet någon annanstans har jag suttit mig genom natten.
i en kropp invirad i en filt.

det är oklart var själva medvetandet varit.
ute på vift helt klart, men än kanske det inte har landat.
jag vet inte var det varit.

det har flugit över sverige.
landat i dåtid och nutid.
kraschat mot glasväggen som skiljer nu från framtid.
glidit ner utmed den ett tag och sedan fladdrat vidare.

jag hoppas det hittar min kropp och landar igen om jag går och sover nu.
medvetandet behövs.
sömnen också.

när tiden är mogen och inne.

alltså.
någonstans i höga visan (som är en bok i bibeln) står något med följande innebörd:
stör inte kärleken. (väck/stör den) inte förrän den själv vill.

("until time is ripe" står det i the message,
som är en alternativ och engelsk översättning av grundtexten.)

något jag kom att tänka på imorse.
i denna fruktbarhetstid och parningstidshögtid mitt i sommaren.

sen kan man sannerligen fundera på hur man bär sig åt för att inte störa den.
och när den själv vill.
fast kanhända märker man det när time is ripe.

och det lär inte vara idag.

svenska uppfinningar: osthyvel, skiftnyckel och bussåkarmanér.

vi åker med 322:an. (tretjuvåan.)

det är morgon. tidig sådan och bussen stävar genom den blöta grönskan.

jag kliver ombord, hälsar på chauffören,
stämplar kortet och börjar vandringen bakåt genom bussen.

på varje tvåsäte sitter en människa.
ingenstans två, ingenstans ledigt.

så typiskt svenska att det nästan luktar kräftor, rotmos och midsommardans på morgonbussen.

jag är den första som blir över.
en på varje säte. vem ska jag sitta hos?

stegar bakåt, bakåt, bakåt. bussen är lång.

han som är speciell och alltid glad och pratar med sig själv och osynliga vänner säger "godmorgon sköna madam!" när jag passerar.

det är ett säte som ser tomt ut, men nej. en nersjunken industriarbetare som sover.

vems sfär ska jag tränga mig in i?
vem ska jag besvära?
vem ska få äran att sitta bredvid en semestervikarie?

räddningen finns: bakersta raden med fem säten. den är tom.

där kan jag sitta alldeles själv. på fem platser.

och innan näste man går på har en gått av, och allt är frid och fröjd.

en gammal man sa till mig:
"jag brukar tänka på det när jag ser dig, du är urskön!"

"tack!"

"eller som A brukar säga, att du är otroligt vacker!"

(känns bra att man kan säga så, fastän det inte är lördagnatt i högljudd lokal med säng (eller intesäng) som mål.
han säger så för att han tycker det. inte för att få ut något av det.)

både den gamle mannen och A är i högsta grad stadgade.
har barn och barnbarn.
men om de tycker så, kanske det är fler som gör det.

(för det är ju det som är det viktiga. att man är snygg.)

det är väl det vi strävar efter?

crabsticks och sånt.

A har sommarlov.

A (som är tio år) har en kompis som undrade vem av A:s systrar som är äldst.
(det är jag som är, fast man inte kan tro det.)

A förklarade att det är hon med dreadlocks som är äldst.
kompisen S undrade vad dreadlocks är, så A förklarade.

en annan av A:s kompisar visste inte att det hette dreadlocks.
han kallar det för crabsticks.
(rätt roligt tycker jag.)






(locks överst, sticks underst. jag vet vilket jag gillar bäst.)

återhållsamhet och avhållsamhet.

att hålla inne det.
intevisavadmantänker.
ABSOLUT inte visavadmantänker.
eller känner eller minns eller vill vara och göra egentligen.
(om någon på jobbet är tankeläsare har de iallafall underhållning när de läser mig.)

puuh.

det kan vara bra för mig det här, men än så länge är det jobbigt.

kroppen är trött.
det så kallade håret skitigare än vanligt. (vilket ska åtgärdas NU.)
jag känner mig inte hemma. fast jag är det.

jag b e h ö v e r något, och jag anar vad. eller vem. eller vilket. eller hur. (ellerhur?)

solen skiner. det är sommar. barnen är hemma. smultronen mognar.
man ska vara glad.



(och jag är egentligen glad. men inte riktigt sprudlande. kanske frustrerad. märks det?)

faktum.

magen är dum, som den så ofta är.

dessutom den där härliga månadvärken.
man blir så lätt och lycklig.

men när S som avslutning av samtalet säger: "du är snygg!" med samma tonfall som man vanligtvis säger "du får ha det så bra!"
(lite som en uppmaning eller upptäckt eller ett faktum)
då suger jag åt mig det.

man borde säga bra saker på bra sätt till varandra oftare.
man borde vara bra på det.
det är S.

detta är dagen.

det luktar brandrök när jag vaknar.

morgonpromenad upp på mitt kära berg,
där gräset är visset och träd och buskar prasslar och torkar.

som ett strandfynd på en klippa, står en brun pappkartong.
en stor en.
det är en äppelkartong. två royal gala ligger på det buckliga lila papplagret,
och under dem finns minst ett lager till.

(jag hoppas att han hittar hit. han som bor under kastanjen.)

det går inte att upptäcka något brand från berget.
inte i alla de riktningar som jag kan se.

kaffet är drucket, och snart blir det tenta.
sen blir det högtid, bubbel och fest.
(s o m m a r l o v (!!!))

vi låtsas sommarlov.

jag lyckades!
hälften spydde, resten dog.
så rolig var min presentation.

men G var nöjd, och det är ju bra. G gillar att jämföra index.

färskt bröd, frukt, kaffe och massor med vatten.
filt och bikini.
upp på berget igen.

stekastekasteka. svettsvettsvett.
(bränn!bränn!bränn! för att citera trolltygstrollen.)

och det är mer än tjugosex grader.
jag äter jordgubbar med dörr och fönster öppna.
och så snart vi är fräscha nog ska jag och E dricka öl.
EN öl. i solen.

(och man vill glömma att en tenta är på intågande.)

sjugosex grader och himmel utan moln.
vi är klädda därefter.

men inne i stans (och eventuellt skandinaviens) största sjukhus sitter vi.
i ett konferensrum där ventilationen blåser kall omkring oss, och gardinerna är fördragna.

advent är mörker och kyla.
juni är värme och ljus.
men vi sitter där och huttrar oss genom dagen.

SEN blir vi utsläppta, och flipflopar oss genom staden och upp på berget.
vi svettas, solar, läser och läser.

måste man så måste man.

välkommen till sommaren.

jag går hem genom gasset.

willys ligger där det ska. det finns flaskor med vatten som man kan köpa där. och frukt.

det är vindstilla, stekhett och söndagsstillhet i staden. en sorts frid.

jag funderar inte längre över varför jag gör som jag gör.
jag bara gör. (innerst inne vet jag ju.)
det kanske inte är bra, men det är så det är.

man kan ändra på saker om man vet i vilken riktning man vill.
(men vill man åt andra hållet, är det svårt att få till en ändring.)

hemåtgåendet är ett tydligt sådant.
vi är flera som går åt samma håll.
vi är lite lika. små ögon, osmink, gårdagens kläder (på sig) och vattenflaska (i handen).
(man skulle kunna stanna och fråga någon om natten varit god, men det gör man inte.)

jag tycker egentligen inte om att vara en i det här gänget.
det är inte så jag vill ha det.

men det är så det är (just nu).
det kanskekanskekanske (snart) går över.


(kanskekanskekanske en vacker dag.)