Känslospröt.

Grusvägen är stadig där. En fukt i marken gör att till och med smågruset ligger packat.
Frasande och gnistrande som trollspön svirrar sländorna. Det nästan knastrar om dem när de lyfter och håller sig undan.
Flyktiga färger vispar förbi.

Mellan granstammarna är luften randig. Solgul som strilar mellan barr och doften av grönska.
En trast per kvadratmeter smyger prasslande undan och hörs hur väl som helst.
Ekorrarnas unge springer skrapande uppför granstammen med sin duniga svans efter sig som ett frågetecken.

Med ny luft i näsan och sländorna som stjärnfall runt mig, märker jag tårarna på kinderna.
De mognande smultronen, det torkande gröngräset, det värmande solljuset och det kärva grusrasslet väcker en insikt.
En nyfikenhet mognar fram.
Jag andas ut och tillåter mig att vara okunnig, nyfiken och iakttagande.
Näsan i vädret, pulsen och axlarna sänks.

Utflykt.

Vi åker till havet.
Vägen är lätt när M guidar.
Västvinden vänder de gröna bladsidorna neråt, och silvriga undersidor blänker i dungar och buskage.

Vi går rakt över ön, genom hästhagen och förbi nyponrosorna.
Vagnshjulen slirar i gruset och dansar över stenhällarna.
Vid strandkanten där vinden är frisk, gör vi halt och helt om, dyker in bland ekar och tallar för att få lä. (Jag tänker att vi är landkrabbor.)

Vresrosornas söta doft slingrar i den soliga luften, och en huggorm över stigen.
Vi möter par med ryggsäckar och bekväma skor, och jag ser oss för ett år sen i dem.
Världen har växt och krympt sedan dess.
Den är svindlande, oändligt stor. Och den får plats i en brun liggvagn som vi köpte på Blocket.

Samla tankarna.

- Hur är det? frågar M inifrån vardagsrummet.

Jag står på balkongen med en mugg te mellan händerna. Försöker sjunka ner i det varma och landa där. Jag står barfota med bara yttersidorna av fötterna mot balkongbetongen, med stortårna kurande ihop och hålfötterna mot varandra. Jag står med ryggen mot väggen och hör frasandet från mörka tornseglarvingar som skär kvällsluften i skivor. Jag står med näsan vänd mot vinden och försöker fånga den gröna doften som jag anar finns där.

- Hur det är? Bra tror jag, svarar jag. Men jag vet inte riktigt var jag är, för det är så många tankar som far omkring.

Försöker landa tankarna. Samla dem i muggen. Sänka dem i teet, så att de blir varma och långsamma. Så att det går att urskilja dem och avgöra vad de består av.

stygn.

Varmgrå, stilla fredag mellan grusvägen och molnen.
I humleblomsterns lila kjolar dansar små och stora humlor.
Klorofyllfulla ormbunkar och ljusgröna daggkåpor spretar från jorden.

Vi går. E åker i vagnen förstås.
In på en liten väg som jag hoppas ska leda vidare.
(Det gör den inte, vi vänder vid en stuga.)
Det ledsna blir mindre under almblad och trädgårdssångarsång.
Jag tänker att det är dags att börja tänka igen. Att känna. Att skriva.

Jag har fått mina stygn nu. Av självupplösande tråd i material med säljande namn.
Hur många stygn det är vet jag inte. Inte hur många lager de sydde igen.
E kom ut och mådde bra.
Jag låg på rygg under väldigt vita lampor, med många flaskor läkemedel som rann in i venerna i mina händer, och kände ingenting fastän jag var livrädd.

Under bokarna kurar ett mättat mörker.
Vitsippebladen som heltäckningsmatta.
Något osynligt prasslar i dunklet.

E trycker näsan mot mjukdjurets nos och sover vidare.
Jag väljer den långa vägen hem.

cykling och åska.

Idag har jag cyklat rätt långt.

Det blev mer än tre mil har jag räknat ut.
Benen kändes rätt starka nästan hela tiden.

Förmodligen är det det längsta jag cyklat på en dag. Har ju liksom aldrig cykeltränat eller tävlat eller så.
Och det var första gången jag cyklade över Götaälvbron.


Det är sommar nu, och det är skönt!

Igår var det åska.
Rätt rejäl. Här nedanför ser man hur den närmar sig...
Och så en blixt på film!

friskluftsliv.

i ett typ rosa hus i förorten/på landet.
med en balkong och med M.
där bor jag nu!

pelargonerna frodas och jag trivs.

idag har vi bott här i fyra veckor, och det är fortfarande sommar.
kan det vara någon slags rekord?
inte boendetiden då, utan sommaren som bara fortsätter och fortsätter.

det är mörkare på mornarna när jag kliver upp.
det syns gula stråk i björkarna.
de röda rönnbären hänger kvar i träden.
det finns äppeldoft i luften och jästa, sönderkörda prydnadsplommon på cykelvägen.

det blir höst i år också.

längtan till landet.

"beach" blommar.

utanför byggs fasaden om, och för tillfället ligger ny isolering som en mur på byggnadsställningarna.
vackert.

jag och blommorna längtar ut till en riktig balkong!

idag ska S och M flyttas, och i samma veva får jag och M lite möbler.
väldigt bra ordnat!

meka.

punkan på framdäcket har väntat på lagning ganska länge.
nu när det är cykelväder igen tyckte jag att det var dags.
dessutom lagade vi - jag och något av syskonen - ett cykeldäck med pappa någon gång för typ 20 år sedan - så jag visste att jag kunde!

först tar man av framhjulet.
om man har en cykel som farit på vägarna i staden på G, och inte har några handskar på sig blir händerna ganska lortiga.

sedan kränger man av däcket från hjulet och drar ur slangen. pumpar upp slangen och spanar efter hålet.
ser inget hål - så jag tar till vattenknepet.
tydligt var luften kommer ut!

efter att ha hittat hålet, gäller det att hålla koll på det. sedan ruggar man upp slangen runt hålet med en liten rasp och sandpapper som kommer med det lilla lagningskitet.
på med den läskiga vulklösningen, som jag strök ut med hjälp av baksidan på tuben. låt den torka och tryck sedan fast en lagningslapp som passar.
voila!

min punktering berodde på en supertunn metalltråd som borrat sig genom däcket och in i slangen. så liten och osynlig att jag inte hittade den förrän jag skulle sätta på däcket på hjulet igen. det var ju tur - annars hade jag säkert fått en ny punktering.
och ja, jag hittade tråden genom att den skar mig i nagelbandet...

skalade av lite hud på höger hand också, när jag skulle kränga tillbaka däcket. men det gick på till slut!

helt och snyggt! 
en mycket nöjd mekaniker tar nu ledigt från reparationerna för resten av helgen.

rena fönster och överraskningar!

det sega, bruna klet som satt fastklibbat utanpå mina fönster är numera borttorkat.
borde skicka in det för analys.
är det avgaser? industrirökpartiklar? asfalt i små små bitar?
vanligt hederligt vägdamm? riktigt surt och trist regn?
iallfall gick det åt två hinkar vatten (som blev mörkbrunt och ogenomskinligt!) för att få bort det!

ytterdörren fick sig också en släng.
plötsligt var den ljusgrå igen, istället för mörkgråmelerad

efter detta var det ju bara att fortsätta.
- planterade om och slängde döda växter.
- gjorde klart en överraskning till nästa helgs tillställning. (M och T gifter sig!)
- påbörjade en annan överraskning till samma tillställning.
- letade tillbehör på stan, fick med mig några hem + värre huvudvärk.
- tränade, stretchade, tennisbollmasserade och spikmatteavslappnade bort spänningshuvudvärken.
jag räknade ut att den kom ifrån mig stela och nästan bortdomnade ryggmuskelknuta. (dags att ta tag i sjukgymnastiken ordentligt igen!)
- ägnade kvällen åt att göra klart ytterligare en överraskning till M+T. roligt!

känner mig rätt duktig, och tror det är dags att sova.
imorgon blir det utflykt till festlokalen med bröllopsparet och toastmasterM.

i väntan på...

"vi ber dig vänta då ditt samtal är viktigt för oss."
säger en standardkvinnoröst när jag försöker komma fram till en riktig människa att kommunicera med.
som tur är säger hon bara denna märkliga mening en enda gång.
sedan upplyser hon mig då och då om vilket nummer i kön jag har, och tackar för att jag väntar.

vad skulle jag annars göra?

blåmesbesök!

ett fladder i ögonvrån.
tyckte att det precis påminde om en liten fågels sätt att röra sig.
sneglar ut på den upphängda fågelmaten, och där sitter ju en blåmes och knaprar jordnötter!
roligt att den valde att titta förbi - och hoppas att den kommer tillbaka!

nu vet jag åtminstone att det
1 finns småfåglar på min centrala stadsgata och
2 att minst en av dem kunde hitta hit.

på tal om blåmesar finns ett par gulliga precis i början av den här filmen.
(man behöver bara titta 5 sekunder för att se dem om man inte vill se mer. annars är fortsättningen rätt rolig också. speciellt om man jobbar med patienter - man känner igen väldigt många av karaktärerna..)

skyddsombud och fågelmat.

i smått och stort händer det saker.

skyddsombudet fyller 100 år i år.
vi har tillochmed fått en egen låt. den svänger!

mitt omskrivna hus (kanske femte gången i stadens tidning för några dagar sen) håller nu på att putsas till. eller putsas om.
just nu är all puts på vissa håll nedriven, och ny ska väl upp igen så småningom.

huset intill, som länge varit tomt och öde, håller på att rivas.
de började med att ta bort alla fönster, och idag har de gett sig på tak och väggar.
blir intressant att se vad som komma skall!

ett experiment på min lilla balkong:
tre nät med fågelmat.
har inte den blekaste aning om ifall någon fågel hittar dit.
men OM de gör det ska de få mat hela vintern!

spridda strån.

torsdagkväll i stampska hemmet.
undertecknad steker majsplättar och fixar avokadoröra.
planterar amaryllisar och alsolspritspaketerar vänster långfingernagelband.
M bestämmer sig för att raka bort allt skägg.
skägget är i hela badrummet och halva resten av ettan när jag inser att - just det - dammsugaren sa ju klick och ville inte suga mer i helgen. det ville den fortfarande inte.

om det finns något positivt med att ha skäggstrån i hela lägenheten är det väl att jag kommer ha spår av M även när han åker iväg på långresa.

cykelservice.

jag fick min blå cykel för många år sen.
(var det när jag fyllde tolv, M och P?)

den har nu varit på sin första helservice.
när jag hämtade den idag fick den betyget "den har ju varit med ett tag, men det var inga större fel på den".
förutom vanligt cyklande har den ju faktiskt flugit över en kanal en gång, och dessutom blivit påkörd.

förra året fick den ett nytt framhjul (efter påkörningen).
i våras fick den nya växlar.
sadeln är bytt för några år sedan, och bakdäcket vet jag att P bytte ut någon gång.

efter helservicen kändes den dock som ny!
tänk att någon som vet hur man ska dra åt, smörja, rikta och ställa in, kan få ens gamla cykel att bli så bra!

det kändes ungefär som att sväva i medvind på vägen hem,
och jag ser verkligen fram emot morgondagens cykeltur uppför backarna till jobbet!

en kallfront mot kinden.

exotisk upplevelse i torsdags.

tog cykeln ur cykelstället och la märke till att det landade snö på mina vantar.
cyklade hemåt.
nordanvinden piskade snöblandat regn och hagel mot min kind.
blöt och röd om örat.
hundratals gula löv kastades från sina fästen ner i drivor.
gulröda drivor att pulsa genom med cykelhjulen.

västerut är himlen ljusblå, och under tiden ovädret passerar sjunker temperaturen från höst till vinter.

pelargonerna får komma in. iallafall under de kallaste nätterna.

fingrarna luktar apelsin.

sommartiden tar slut om bara några timmar, och det är inte mer än rätt.

balkongblomman.

mina skönheter bakom galler. carmel blommar igen!

det är faktiskt slutet av september.
än blommar pelargonerna på min lilla balkong.

regn och ostanvind böjer popplarna på gatan, och nuförtiden går solen upp på vägen till jobbet och inte tidigare.

höstdagjämningen är avklarad, men sommartiden är inte slut. säga vad man vill om det.

än är det sommar kvar, säger vårt väderinstitut, iallafall statistiskt sett här ute på kusten. men med lågtrycken på kö ute över nordsjön dröjer det nog inte länge innan det blir höst även här.

fast så länge det blommar på balkongen gör det inte så mycket vad statistiken säger.

grönt boende.

soffan är grön.
skorna är gröna.
solstolen är grön.
mattan är grönrandig.
hinken är grön.
elefantrumpan (på soffans armstöd) är grön.
diskhandduken är grönrutig.

en studie i grönt helt enkelt.

sommarblommor.

i den kanske något knappa och säkert alldeles för ljusa jord jag sått rädisorna i, blev det inga rädisor.
dock rädisskott till sallad.
av dem som fick växa sig stora blev det vackra rädisblommor. 













bara en av växterna mådde bättre när jag kom hem från semestern än när jag åkte; pelargonen carmel.

regnskur.

en maffig, grålila molnbank mötte mig när jag cyklade hemåt.
vilda kastvindar.
jag trampade extra hårt för att komma hem innan det brakade loss.
när jag svängde in på min gata började det droppa, och när jag kom upp till lägenheten vräkte det ner.
kändes väldigt bra att hinna hem en dag som idag.
 

och på tio minuter var det över.

biljettpriser.

man undrar i sitt stilla sinne vad som hänt här.
om klockan 16:42 skulle vara en passande tid att åka, tror jag att jag väljer alternativet som går lite snabbare, och som kostar mer än tolvtusen mindre.
skulle jag ändå vilja komma fram tio minuter senare, köper jag nog en biljett i första klass.

vi får se vilket tåg vi tar.
ett känns iallafall uteslutet...

semestern börjar n u !