i krig och kärlek.

mitt i smeten, på norra europas största sjukhus, sitter jag.

känner mig som hemma i blå och stooora byxor, sliten kofta från kanske -50tal och med neurofysiologi som svischar runt öronen på mig.
korridoren ser ut som andra världskriget.

något jag brukar hävda när det gäller det här sjukhuset,
och nu pågår dessutom storstädning.
golven bonas och det luktar skarpt. (kanske som under andra världskriget.)
det är värre än vanligt.


jag är dock glad.
himlen är blå, solen skiner, jag mår illa och har sömnbrist.
(jag är dock kär. också. det väger in.)


vaknade kvart i sex och det fyragradiga regnet öste.
vi pratade om att gå i ide.
det borde vi göra.

när regnet är fyra grader eller kallare måste man få gå i ide.
stänga ute kriget och inne kärleken.

patognomont.

dagens ord: patognomont.
betyder att ett symtom är väldigt typiskt för en viss sjukdom.

där har ni.

dagens informativa text:
lyft upp fällringen före nedfällning.

(begripligt?!)

bra. bra. bra.

spöklikt bra.

det är fint att jag har en krångelmage och mår illa.
annars hade jag vart outhärdligt och översvallande överglad.
just nu är jag mest nöjd, belåten och förnuftigt glad och lycklig.

J sa en gång att han inte orkade göra en annan människa hel.
man får faktiskt vara hel själv först, innan man ska vara tillsammans med J.
annars blir det för jobbigt.
speciellt om det inte skulle funka och J skulle försvinna.
då skulle man bli så hjälplöst trasig.

frågan är om man kan bli helare än hel.
självklarheten, enkelheten, ett-med-universumsharmonierkänslan.

(ja. jag är kär. så kär så.)

dagens goda och onda.

dagens goda gärning:
efter fem timmar i möte är jag och T på väg hem.
går igenom caféet där ett hurtigt välkommenlakan har hängt alldeles för länge.
vi frågar oss hur länge det ska sitta kvar,
får ögonkontakt och bestämmer att det ska ner GENAST.
sagt och gjort.
nu är det borta.

dagens onda:
(eller iallafall ett irritations- och trötthetskrävande moment. man ska inte överdriva.)
let me put it this way:
för drygt ett år sedan var jag hos dr K första gången.
sedan dess har jag gjort undersökning efter undersökning.
skulle allt visa sig vara normalt, skulle jag remitteras till mag-tarmspecialist.
har dr K sagt efter varje besök.
idag fick jag veta att även min tjocktarm är alldeles normal.
"Hör av Dig om Du önskar återbesökstid."
om jag vill?
har jag blivit bättre? nej.
vill jag bli bättre? ja.

gissningstävling: vill jag på återbesök?

dagens godagodagoda: uppvaknandet. (näranäranära.)

potatiskrock.

kom att tänka på en sak när jag gjorde potatismos nyss.

potatismospotatisar kan man dela hur mycket som helst,
eftersom det inte syns när de väl är mosade.
(och det går snabbare att koka.)

men i tyskland spelar det stor roll hur potatisar är skurna.
just nu kommer jag inte ihåg riktigt hur de skulle vara delade,
bara att mitt sätt att dela dem (mitt på) före kokningen var något som skrattades åt.
(jag tror att de delade på längden.)

märkligt hur det kan bli i ett samhälle.
att ett sätt att dela potatis på är fullständigt normalt,
och ett annat något man skrattar åt.

it's a strange world.
it sure is.

blött och blåsigt.

det blåser.

både stena fraighter och stena carrier ligger i hamn utmed kajen.
respektingivande.
man ser att de är gjorda för att klara stormiga nätter på svarta vågor.

stena carrier ligger med buken öppen.
med ett ljust, gapande, lockande hål i aktern.
bara trettio meter från mig.
inte ens ett staket ligger mellan som hinder.
jag måste stanna, gå tillbaka i motvinden och kontrollera.
jaa, jag har sett rätt.
inte en vakt, inte en reflexväst eller gallerbit i sikte.
jag skulle kunna promenera ombord hur enkelt som helst.
det är frestande.

smyga ombord, krypa ner i en packlår och åka ut.
ut på havets vågadevågadevåg.

men jag går hem.
hem till blåshålet där dörrmattan blåst av trappan.

nu har vi gran...

...här i stan.

och det är ju bara drygt nio veckor kvar till jul.
tur att åhléns börjar i tid, så man inte hinner missa den!

(vill man ha lite distans kan man backa nio veckor i tiden. jag var på bröllop i sommarsol.)


och om en vecka slutar sommartiden.


på spårvagnen sjöng en liten flicka om pippi långstrump i mitt öra.
blandade persiska och svenska och sitt alldeles egna språk.
tjolahoppsansa. hon gjorde mig glad.

vacker stad.

på järntorget simmar röda och gula blad i svart vatten.
över järntorget simmar månen vit bland grå moln på den svarta himlen.
däremellan en doft av senap.

på andra långgatan simmar sopor, fyllon och deras vänner med- och motströms.
en spya rinner långsamt ner mot rännstenen.
underlaget är smutsgrått med ljusa fläckar av fasttrampade tuggummin.

mitt sinne är skarpt.
skärpt av regnvattnet som vätt mina skor.
som intagit mina strumpor och kyler.


det kliar i öronen, svider i munnen, värker i tungan, susar i skallen.
natt.

tiden är inne.

lövhalkan är här.
lövhalkans tid är inne.

göteborgare vet vad det innebär.
kanske annat folk också, men i den här stan är man så beroende av sin spårtrafik.
så då får man ibland höra talas om lövhalkan.
ibland känns den helt enkelt under skorna.

och så över till ett helt annat tema.
hört i omklädningsrum på sahlgrenska universitetssjukhuset:

A: snygga byxor du har!
B: tack, de är nya!
A: riktigt snygga!
B: jaa, de SER liksom nya ut. det gillar jag.
(tio sekunders paus.)
A: jag tycker alltid att de säger att byxorna ska töja sig. det gör aldrig de jag köper.
B: hmm, neej.
A: fast det är ju olika! stretchbyxor töjer sig ju.
B: jaa, stretch är ju töjbart.
A: fast byxor med mycket strech töjer sig lite för mycket tycker jag.

(vid det här laget ler jag så brett att jag inte kan lyssna längre. smiter iväg åt ett annat håll. i byxor som varken är eller ser nya ut.)

upptäckare.

upptäckte när jag vaknade att jag hade ONT.

hela buken full av en spikklubba som tryckte ut åt alla håll.
(skulle inte klara av att leva speciellt länge med en sån smärta.)

att hälla vatten och mat på taggarna borde ju lätta smärtan,
men det var svårt att svälja.


M gav mig gröt och höll mig sällskap i ottan.
jag petade i mig små, små grötklimpar.
("du skrapar ju bara av sylten!")

kallsvettig och dubbelvikt på praktikplatsen.
inte strålande intresserad, uppmärksam och duktig.

tvingade mig själv att dricka, dricka, dricka.
varje plastmugg jag såg fylldes med vatten. flera gånger.

så småningom lättade det onda.
(vore man en chic och trendig bloggare hade man kallat det för ett hallelujah-moment.)
puh. puh! säger jag.

åh..!

en erfarenhet rikare.
tänker inte detaljerat beskriva hur en tjocktarmsröntgen går till.
även om jag skulle kunna.

tänker istället tipsa. ÅH! se den här filmen!
trion från belleville. fantastisk!

länken är såklart bara smakprov. se hela!

morgonvän.

(egentligen morgonvänner. för de är två.)

idag blir det inte frukost.
inte ens vatten eller kaffe.

det blir booka shade.
som matar mig, killar mig på ryggen och kramar mig.

med in white rooms.
och det är dit jag är på väg.
röntgen på östra sjukhuset.

på det femte gäller det.
på det sjätte smäller det.


(hitta felet. bitte!)

förundran.

jag glömde ju säga en sak.

på andra lång (-gatan) finns det många sorters butiker, klubbar och matställen.
därmed också många sorters människor.

en av dessa, en man i femtioårsåldern, alkoholiserad eller sjuk, ni känner igen typen,
fick syn på mig häromdan.
just när vi möttes sa han med stor förundran i rösten:
"åh! vad fin du är!"

(tonfallet var precis det som fyraåriga flickor har när deras mammor klätt upp sig och ska gå bort.)

jag blev glad.

kortdag.

vagnen stannar på varje hållplats.
(och det är ju bra.)

dörrarna öppnas. dörrarna stängs... inte.
nähä?
dörrarna piper, blinkar, stäääängs... inte.
piper, tjuter, blinkar, öppnas och stängs inte.

jag kommer försent.

kortdag på praktiken.
kommer försent och får sluta tidigare.
knappt tre timmar.
(<--) övar på placeringarna.
jag hinner inte ens bli trött.

päronplock på gatan.

natten:
stormbyarna vill in.
trycker och kastar sig våldsamt mot mina väggar och fönster.
regnet pressar sig in i väggen. väter och fuktar.
hostan river och sliter. (jag vet att slemklumparna är gula i mörkret.)
sömnen är ryckig och orolig.

morgonen:
regnbyxor. regnjacka. gympaskor.
uppfälld luva och marsch söderut.
vägar, gator och trappor är bäckar och vattenfall.
jag klafsar, plumsar, blöter ner mig.
(enstaka brudar med håruppsättningar, klackar och koftor styltar genom vattenmassorna. som om de visste något jag inte vet. som att man inte blir blöt och kall när det illregnar.)
stormbyarna har rivit ner tjocka päron ur ett träd.
fina, guldaktiga päron som slagits sönder mot asfalten.
mitt päron har ett blad på skaftet och en spricka i kinden.
det är sött och knaprigt när jag sköljt av det och skurit bort det trasiga.
regnkläderna läcker i sömmarna, och jag klafsar in i duschen med luvan på.
skalar av och hänger upp.
torkar.

kvällen:
plockar inte russinen ur kakan.
däremot nötterna ur müslin.
smart.

tacksamt.

tjejen i ljusrosa cowboyhatt säger att jag är vacker.
hon ser ut som en av brudarna som pondus kompis jocke försöker få med sig hem från krogen.
(de brukar se ganska olika ut, men har ofta tex ljusrosa cowboyhattar.)

jag är den vackraste hon har sett på hela kvällen. på länge faktiskt.
hon säger att om hon hade vart homosexuell hade hon varit intresserad.

man tackar och bugar.








(jag är inte homosexuell, blir inte precis upphetsad av cowboyhattar sowieso, och har redan någon i mina tankar. galet stor del av tiden.)

blänk.

morgon.
fredagmorgon.
solen går upp över staden som blänker av gårdagens åskvatten.
röda och gula blad speglar den.
himlen är blank mellan lila moln som glider österut.

som vanligt är jag bunden till gatorna.
vi brukar ju vara det.
fötterna måste ta oss framåt.
även de stunder då sinnet och hjärtat flyger.
mellan tjocka hus och smala träd går jag.
med hjärtat som en heliumballong i snöre högt där uppe över blanka taken.

en ledig dag.

en bra dag.

<-- en sån här vacker är nu i min ägo.
välkommen!

tittade förbi hos N och hennes soffbord.
fint men för lågt för mig.
(skördade även säsongens sista jordgubbe på hennes balkong.)

pratade examensarbete med G.
kan bli hur bra som helst.

hälsade på hos T och M.
fin nyfixad lägenhet med kladdkaka, bullar och vänner.

ausserdem åska över staden nu på kvällen.

(och det var extrapris på sojamjölk på hemköp. bra dag.)

nu är det.

konstigt.

på föreläsningen är jag sömnig, sömnig.
nickar till flera gånger, alldeles utan bord att stödja mig mot.

men.
T säger att hon ur min energi och ljuset i mina ögon,
skulle kunna utvinna el till sin lägenhet för två månader.

just nu är det så bra.
BRA!
kärlek, vänner.
just nu är det bra och kärlek.