här blommar det!

min highfield primadonna och min mårbacka.
de är lite lika minsann!

regnstad.

imorse låg det en överkörd råtta på cykelvägen i nya allén.
på eftermiddagen rastade en dam sin lilla (verkligen mycket lilla) älsklingsvovve utan koppel.
det höll på att bli ytterligare en överkörd råtta.

regnet har fullkomligt VRÄKT ner idag.
brakat, brusat, knapplat på rutorna och gjort dagen mörk.
jag var snudd på säker på att cykeln skulle få stå kvar,
i sitt ställ utanför personalingången.
den sista timmen på jobbet tittade jag ut många gånger.
det vräkte, öste och forsade.
men undret skedde!
under tiden jag gick två trappor ner, upphörde forsandet.

och på hemvägen var det stora pölar och ruggiga fåglar.
och en och annan råtta.

(sjön utanför på terrassen är idag ett mindre inlandshav.)

pelargonpyssel.

mårbackan jag fick av mormor blommar som aldrig förr.
och först ut i blomstrande ålder av mina sticklingar är min highfield primadonna.
(bilder kommer inom snar framtid.)

djur äter djur.

det är blötare på vägen på morgonen.
på en del av vägen där sniglarna bor.
på morgonen är de således ute och dör.
några blir överkörda, de andra (morbida kryp!) kommer för att äta de döda.
så blir de hungriga också överkörda, och vägen fylls av snigelmos.
det enda som är bra med sniglarna är att de är små.
små snäckor, inga blaffiga skogssniglar.

på eftermiddagen är vägen oftast torr.
snigelmoset har torkat in i vägbanan,
och eftersom sniglar till hög del består av vatten,
är det bara små skalbitar som syns.
jag kommer att tänka på djur som äter djur.
sniglar äter sniglar.
rävar äter möss.
katter äter harar. (i vissa fall.)
människor äter kor.
och nästan alla djur som blir uppätna, äter själva inte djur.
bara i enstaka fall äts kött från köttätare.
sniglarna gör det!

<- (lindströmshumor.)

andras unge.

från någonstans i grannhuset skriker en bebis.
den skriker och skriker och skriker.
jag tror nog att de som har hand om den gör sitt bästa för att lugna, vagga, tysta.
men den skriker ändå, och det är det enda som hörs.

när den skrikit i upp emot en halvtimme ger jag upp.
jag står inte ut längre.
jag stänger fönstret.
smidigt.

glad att det inte är mitt ansvar att få ungen mätt, glad och tyst.

cykelmoral.

jag gillar att nagla fast bilister med blicken.
de där som tycker att cyklister minsann ska hunsas.
stanna och vänta.
fastän cykelvägar har samma förkörsrätt som alla andra filer.
de där som vet att de ska stanna, men inte riktigt vill.
dem trycker jag fast i sin bil så att de stannar.
och cyklar vidare.

därutöver tycker jag om att titta bilister i ögonen.
de där som fortsätter köra, fastän de är mycket väl medvetna om att de borde stannat.
ger dem lite dåligt samvete.
jag vet inte hur mycket bättre bilister de blir för det, men kanske lite.
åtminstone slipper jag skrika och hötta åt dem.
det räcker med talande blickar.

jag anar att mitt knoppande cykelvägsengagemang inte kommer leda till så värst mycket.
mer än större lårmuskler och bättre flås.

och kanske blir jag själv en bättre bilförare på köpet..?

korsord och så.

det löses korsord i fikarummet.
D: "humlegården... nio bokstäver, s och t är de första."
jag: "stadspark?"
D hissar ögonbrynen och det jublas runt om.

det var rätt!
ren gissning som passade så bra, så bra...!

vi är en hel hop som jobbar tillsammans om dagarna.
två biomedicinska analytiker, två läkarassistenter och en läkare.
konstigt nog blir det oftast en bra soppa trots alla kockar.

igår blev jag hälften så gammal som min mor.
åren går fort när man har roligt!

någon som vet?

är det bara min personliga åsikt,
eller borde man faktiskt inte få köra moped på cykelvägar?