från någonstans i grannhuset skriker en bebis.
den skriker och skriker och skriker.
jag tror nog att de som har hand om den gör sitt bästa för att lugna, vagga, tysta.
men den skriker ändå, och det är det enda som hörs.
när den skrikit i upp emot en halvtimme ger jag upp.
jag står inte ut längre.
jag stänger fönstret.
smidigt.
glad att det inte är mitt ansvar att få ungen mätt, glad och tyst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar