goldfrapp. mmm!

i'm in love.

jag älskar faktiskt goldfrapp.

det är inte klokt.

kolla in den här videon. och gärna fler.

aaah. kärlek.

redan sexton grader ute.
jag skriver av Ss anteckningar från föreläsningar jag missat.
fönstret är öppet och goldfrapp är på.
snart blir det bygge och sedan grillning på Ts tak.

livet är bra igen. för min del.

vridet dygn.

ett regn faller över byggplats, vingliga dagenefterbyggare och halvklara byggen.

för första gången märkligt nog. (MÄRKLIGT i den här stan.)

klockan är halv tolv och dagenefterbyggarna står under luvor och byggrockar,
med små, små ögon och blöta fötter.
tappade röster letas reda på och hostiga skratt medicineras med bafucin och noskapin.

vi är en härlig skara.

en ung man står plötsligt ibland oss.
i t-shirt, shorts och flipflops i regnet.
han frågar efter musikchefen. (håret står på ända och hans blick är vild. man letar fram musikchefen.)
han tycker det är roligt att vi bygger, och att vi gärna får spela bygglåten så mycket vi vill,
men inte just nu.
han har jobbat natt, och han MÅSTE få sova.
SNÄLLA, ni kan väl sänka lite? jag måste sova!

jag föreställer mig hur han legat och vridit sig tills det plötsligt blev för mycket.
hur han resolut sticker fötterna i flipflopsen och går genom regnet till byggplatsen.
för att be oss sänka. desperation.

dagenefterbyggarna skingras när biljetterna alldeles för fort tar slut.
vi går hem, hänger blöt byggrock på galge och slänger fuktig overall i en osmart högpågolvet. (kommeraldrigtorka.)

sen sover vi mer. och klockan fyra går vi upp och äter frukost.

dekadens.

så fräls oss.
rädda mig. (från mitt förkastliga liv.)

ge mig en brytpunkt.

så här får det inte vara. det här är inte jag.

vet inte vad som händer. nån sorts kris. (es ist DIE KRIIIISE.)

hela jag surrar och somnar, och det är disktrasesurt i maggrop och hjärta.

hur kan jag? HUR kan jag?

jag är ett svin.
sån är jag.
det trodde jag inte om mig.

skit.

alltid är det något.

livet är härligt.

ååh, det är det.

byggölsfryntliga, solbrända, rödvinsfläckiga, skitiga och snygga (byggare är snyggare!) har vi tillbringat dagen på byggplatsen.

den blå soffan (för 2 kr på tradera) är vår vän och vårt hem, och vi har idag byggt klart ramarna.
andra är halvklara med sina byggen, och vi ska väl en dag börja på riktigt...

och så dansar vi och dansar vi och dansar vi.
och när måndagmorgonen börjar ljusna och fullmånen fortfarande lyser över taken,
står vi uppe på ett hus och tittar ut över staden. jag och en pojkvän som inte är min.

alltid är det något.
jaa, det är det.

högen/berget.

jag har sorterat papper.

i sparahögen, sorteras senarehögen, pappersinsamlingshögen och brännhögen.
brännhögen sitter dock i molekylärbiologipärmen i väntan på ladokdata.

för det känns fortfarande inte som det är riktigt sant.

det hände något.

och nu ser det ut såhär istället.
precis vad man vill vandra runt med på sjukhuset...


spännande följetong det här.
jag gillar att följa sår, det får ni stå ur med.

ÖVER-

-raskad,
-lycklig,
-rumplad,
-väldigad,
och övergående överglad!

(JAG klarade molekylärbiologin mot ALLA som helst odds. tappade hakan och flööög ut från skolan.)

lita på läkare?

eller ska man ge upp nu?

tejpen som är vattenfast trillade av efter vattenkontakt.
fint. då blev det på följande vis.


det mörka är inte blod utan medlet som gör att det är torrt och slutar vätska.
det är jag glad för, annars hade så småningom hela jag sipprat ut ur handen.

dåligt läkkött.

äntligen av med bandaget och stygnen.

tyvärr hade det inte läkt som det skulle, och vi blev nog lika förvånade över hur det såg ut allihop.
mellan stygnen hade det liksom vällt upp kött som vätskade och blödde.

läkaren fick komma och titta, och tyckte jag hade tränat lite för duktigt på rörligheten.
det hade gjort att det kom upp jox istället för att växa ihop.
hon penslade med svart klägg som ska göra att det torkar och läker, men det har vätskat igenom tejpen.
så man får se hur detta går.

lite spänning varje dag och tuffa blåmärken fortfarande.

spänningen stiger.

jag trodde att jag var konflikträdd. i det här fallet är jag inte det.

det är spännande det här.
och ingen vet riktigt vart vi verksamhetsplacerade utbildningsobjekt ska ta vägen på måndag om det blir konflikt.
vilket jag i och för sig struntar i just på måndag, för då ska jag vara hemma och sova.

har jobbat idag istället. smart.

cortègen närmar sig nämligen. ingen stress alls.
man går från vita arbetskläder till ursprungligen vita men aningen mer hälsovådliga byggkläder, tillbaka till arbetskläder.
kanske en dusch en gång där mellan också.

fine!

sittningsdag.

vi ska fixa idag. en riktigt bra sittning.

värmde upp igår, med aningen mer vin och sambuca än det var tänkt.
tur jag är förnuftig och förståndig nog att vingla hem i tid.

jag och toastkollegan ska träffas snart och utforska THE klädförråd i jakt på kläder och inspiration.
fast jag behöver enligt honom inte oroa mig. inspiration finns tydligen på flaska. praktiskt.

"it's just sometime, it takes a while for... you know, inspiration to come." moulin rouge igen.

(lite ägganatomi att pyssla med. ett ägg är mer än gula, vita och skal.)

bra.

det är varmt. 13 grader i skuggan.
det är sol. mellan molnen.
det blommar. ja, det gör det.
vi har schemafri eftermiddag.
vi fick fler biljetter sålda idag.

och när jag kom hem och verkligen BEHÖVDE tvätta hittade jag en tvättid. nu.

det är vad jag kallar bra.

(imorn är det dags. håll i hatten!)

törst!

man är inte det minsta medveten om hur bra man har det.
vatten i kranen som man kan, får och bör dricka. hela tiden.

idag svälter och törstar jag i väntan på att få göra ultraljud av gallblåsan.
inte ens ett ynkligt tuggummi får man ta.
torr och klibbig i munnen.
längtar tills jag får sätta tänderna i sjukhusets vita plastmugg med vatten.

därutöver önskar jag att de hittar något.
stenar, missbildningar, dysfunktion, whatever som går att åtgärda.
min mage mår inte bra.

överansträngde min hand igår.
körde ultraljud (kramp), bar cortegeprogram (tungt och kramp) och målade en massa ägg.
dinosaurieägg.
idag ska den få vila lite, men i eftermiddag ska vi sälja program.
säg till om du vill ha. 30 spänn!


(chalmerscortègen 2008)

om blod och hjärtslag.

jag har upptäckt en sak.
jag har en massa gammalt blod inne i mitt förband.
det ska sitta där en vecka till. fräscht.

men jag tänker inte peta bort det jag inte får och skaffa mig en infektion, det tänker jag inte.

vår ekg-föreläsare är en mycket opedagogisk och ologisk människa och förklarare,
och det ska bli spännande att se hur eftermiddagen blir.

(dessutom sluddrar stackarn som efter ett gäng whiskey och kan inte höger, vänster, upp och ner.
detta vid göteborgs universitet. fascinerande!)

ändå dör man.

gråväder.
svartkläder.
och grått på insidan av ögonlocken.

vakenvakenvaken fast jag har sovit oroligt i två timmar. bara.

blåst runt knuten och skakochhutter på min hud.
det är jag värd.

och äta måste man.

sex stygn.

nu har jag ont.
bedövningen har släppt, och trots att jag duktigt gått med handen i högläge och knaprat panodil så gör det ont nu.
vilket inte är det minsta konstigt.

knölen är borta. har sett den med egna ögon. vit, bucklig och stenhård.
nu ligger den i någon sorts avfallshantering i läkarhuset.
för sånt går väl inte till biobanken? det fick jag i alla fall ingen information om.
och det ska man få nuförtiden.

det gick åt mycket bedövning. de injicerade och injicerade, men till slut kände jag inget.
bra. annars hade jag antagligen inte hållt handen så snällt och stilla.

för att fira att det är över köpte jag en röd pelargon (den första på länge!) och jordgubbar.
jordgubbarna smakade jordgubbar och var röda som jordgubbar.

och jag ska lägga mig och vila med handen upp.

(precis där, fast i vänster hand, satt min knöl/ mitt senskideganglion/ min mucoida cysta/ min gangliecysta.
kärt barn ni vet. men no more, no more.)