ett regn faller över byggplats, vingliga dagenefterbyggare och halvklara byggen.
för första gången märkligt nog. (MÄRKLIGT i den här stan.)
klockan är halv tolv och dagenefterbyggarna står under luvor och byggrockar,
med små, små ögon och blöta fötter.
tappade röster letas reda på och hostiga skratt medicineras med bafucin och noskapin.
vi är en härlig skara.
en ung man står plötsligt ibland oss.
i t-shirt, shorts och flipflops i regnet.
han frågar efter musikchefen. (håret står på ända och hans blick är vild. man letar fram musikchefen.)
han tycker det är roligt att vi bygger, och att vi gärna får spela bygglåten så mycket vi vill,
men inte just nu.
han har jobbat natt, och han MÅSTE få sova.
SNÄLLA, ni kan väl sänka lite? jag måste sova!
jag föreställer mig hur han legat och vridit sig tills det plötsligt blev för mycket.
hur han resolut sticker fötterna i flipflopsen och går genom regnet till byggplatsen.
för att be oss sänka. desperation.
dagenefterbyggarna skingras när biljetterna alldeles för fort tar slut.
vi går hem, hänger blöt byggrock på galge och slänger fuktig overall i en osmart högpågolvet. (kommeraldrigtorka.)
sen sover vi mer. och klockan fyra går vi upp och äter frukost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar