sex stygn.

nu har jag ont.
bedövningen har släppt, och trots att jag duktigt gått med handen i högläge och knaprat panodil så gör det ont nu.
vilket inte är det minsta konstigt.

knölen är borta. har sett den med egna ögon. vit, bucklig och stenhård.
nu ligger den i någon sorts avfallshantering i läkarhuset.
för sånt går väl inte till biobanken? det fick jag i alla fall ingen information om.
och det ska man få nuförtiden.

det gick åt mycket bedövning. de injicerade och injicerade, men till slut kände jag inget.
bra. annars hade jag antagligen inte hållt handen så snällt och stilla.

för att fira att det är över köpte jag en röd pelargon (den första på länge!) och jordgubbar.
jordgubbarna smakade jordgubbar och var röda som jordgubbar.

och jag ska lägga mig och vila med handen upp.

(precis där, fast i vänster hand, satt min knöl/ mitt senskideganglion/ min mucoida cysta/ min gangliecysta.
kärt barn ni vet. men no more, no more.)