om jag vore mötesfetischist...

...hade jag vart upphetsad efter eftermiddagens grundutbildningsrådssammanträde.
tyvärr är jag inget av det.

jag är glad att jag fått bukt med anemin, och därmed den stora tröttheten.
annars hade det aldrig gått.
när man är i konferensrummen på academicum har man en ibland bländande utsikt över medicinarberget eller sahlgrenskas centralkomplex. (sen kan man fråga sig hur vackert centralkomplexet är, men i morgonsolen är det i alla fall hyfsat guldlikt.) ---->

idag, i det gråa, gråa regnochrusket, syntes centralkomplexet knappt genom regnridåerna, och på rutan landade droppar och slaskiga flingor. (snodd bild-->)
men vi diskuterade och rapporterade och beslutade och drack solgul apelsinjuice. skickade runt det STORA fruktfatet.
vindruvorna tog slut först. de gröna före de röda. de var störst.

det är så det fungerar.

hugg?

det finns en massa hugg här i masthugget.
jag undrar hur kreativt, roligt eller kundgivande det egentligen är? varför man kallar det så överhuvudtaget...
klädhugget, skivhugget, tandhugget. pinsamt faktiskt.
kanhända får man kommunbidrag om man väljer hugget som suffix?
isåfall har jag bättre förslag.
hugget som stucket tillexempel. och om jag haft en tandläkarpraktik här hade den hetat munhugget. det hade vart lite roligt iallafall.

två nyanser av grått.

det där platta, grå huset som står utanför mitt fönster och förfaller.
någon har gjort ett försökt att snygga till det lite. genom att spraya namn eller ord eller bara krumelurer med silvermetallicspray. silvermetallic på grått med andra ord. tjusigt!

om skator och sand.

det har blåst mycket, och det blåser mycket än.
skatorna på terrassen blåser bort. de ser förvirrade ut, som om de undrar vem som drar dem i stjärtfjädrarna och puttar dem från takkanten de sitter på.

jag tog en tur utåt havet i förmiddags. det låg bråte och runtspolad sand långt upp på vägen. om vattnet hade gått lite högre hade en sandhög som låg där omvandlats till ett stycke sandstrand utanför sjömagasinet. kunde blivit tjusigt!
måsarna, trutarna och de två vita ankorna verkade tycka det var kul att det gick vågor på älven som omväxling, och människorna gick med sina hundar och barn. vissa plockade upp fina, färska plankor ut strandskummet, som om de vore frutti di mare som mognat och nu kunde avnjutas.

ikväll blir det beachparty. i tretton ton sand som släpats in på gasquen.
det blir förfest hos mig, och det slog mig att man borde bjuda på kokosnötter som drinktilltugg. synd att de är så stora och otympliga. det blir nog pistagenötter istället.

att dissekera en vegansk kyckling.

på östra hamngatan ligger en asiatisk livsmedelsbutik.
maten man inte hittar på hemköp eller willys hittar man där.
bland annat har de en hel uppsjö av vegetariska djur i sin frys. får, nötkött, grillad anka och kyckling, alltihop sojabaserat.
så jag vände hem genom regnet och stormbyarna med en kyckling under armen. (eller i kassen faktiskt.) jag tinade den och skivade den och analyserade noga. (det som ser ut som en njure som legat i formalin ett tag är en bit vegansk kyckling från hong kong. klicka på den om du vill se närbild.)
luktade mest som tofu, och tillagad smakade den misstänkt lik den friterade tofu jag åt på ett kinesiskt snabbmatställe i köln en gång.
gjorde tre olika kryddningar, en med salt och peppar, en med curry och en med spiskummin, kanel, muskot och salt o peppar. den sista blev godast, om man nu gillar de kryddorna.

när jag gick förbi affären som än så länge har mina gula skor i sin ägo, shelta på andra långgatan, smäckade de igång in white rooms med booka shade där inne. det var svårt att bara fortsätta förbi, men jag lyckades.

saker händer.

när jag kom hem från dagens laboration, genomblöt av stadens regn och med blödande skoskav på vänster häl, satte jag ett plåster över blodet och en mössa på huvudet och gick ut igen.
slängde soppåsen och vandrade tredje långgatan bort genom strilet.
mot apoteket!
väl framme såg jag att de fortfarande bygger om, och jag orkade inte stå i den lilla provisoriska butiken med blöta kläder och vänta på min tur, så jag ändrade snabbt planerna och gick till nästa gröna butik.
handlade lite finöl och lyckades lägga dem så i väskan att jag varken lät som en drickabil eller en fredagsfirare mitt på blanka torsdagseftermiddan.

jag har upptäckt en intressant notis i min kalender i telefonen. den tredje mars ska det enligt den, och alltså enligt mig, hända saker. "saker händer" står det.
är övertygad om att jag var helt säker på att jag skulle veta vad detta betydde när jag skrev det.
så är icke fallet. än.
jag kanske kommer på det.
om inte får jag leva i ovisshet och viss vardagsspänning.

imponerande.

idag hände det en sak.
en röd volvo kom farande mot ett trafikljus som slog om till orange.
den stannade på stört. jag blev imponerad.

senare kom en vit och dämpande dimma in från havet.
jag gick utmed älven mot havet.
i dimman rådde tystnad, och man anade solen där ovanför.
tyst, tyst, flöt göta älv ut genom hamninloppet,
och bara små vågor slickade stranden och nådde in till mina trumhinnor.
jag vände i tystnaden och gick tillbaka in mot staden.

sunday morning.

knivar som vrids runt i magen? neej. inte i mitt fall.

en flera ton tung klump som har tagit livmoderns plats, och inte bara trycker neråt, utan åt alla håll. på tarmarna, på huden, på höftben och låren. kraaamp. aaahhj!

vaknar med denna omänskliga klump i magen. vaknar av den. åh, hurra.

när jag tillslut hasar upp, sväljer jag en ibumetin och hämtar värmedynan. ligger sen alldeles stilla med benen uppdragna, krampen som inte avtar och väntar i tjugo, fyrtio, sextio minuter på att kroppen ska ta till sig och fatta.

(ibumetin är en prostaglandinhämmare. prostaglandin f2alfa står för uteruskontraktioner. dessa gör ont.)

under dessa långa sextio minuter susar det i kroppen, och det enda jag kan röra är ögonen som jag öppnar och sluter. sen börjar prostaglandinhämmaren så sakta lägga sin diffusa bomull över den där idiotkrampen. seger!

(bilden är från resume.se)

livstidslångt.

om man inte får i sig vitamin b12 får man så småningom perniciös anemi.
man vill inte ha perniciös anemi, tro mig.
och om man ändå har det, får man äta tabletter som förser en med en massa b12.
mina tabletter ger mig 1 mg om dagen. (om man vill kan man jämföra med RDI för kvinnor, som ligger på 2 mikrogram.)
förmodligen ska jag ta b12tabletter resten av mitt liv.
hellre det säger jag. mycket hellre!

äktenskapsbegreppet är ju redan diskuterat, och med mina vänner här (betolvex tv och behepan th) kommer jag tillbringa livet.

(fass om betolvex)