tyvärr är jag inget av det.
jag är glad att jag fått bukt med anemin, och därmed den stora tröttheten.
annars hade det aldrig gått.
när man är i konferensrummen på academicum har man en ibland bländande utsikt över medicinarberget eller sahlgrenskas centralkomplex. (sen kan man fråga sig hur vackert centralkomplexet ä
r, men i morgonsolen är det i alla fall hyfsat guldlikt.) ---->idag, i det gråa, gråa regnochrusket, syntes centralkomplexet knappt genom regnridåerna, och på rutan landade droppar och slaskiga flingor. (snodd bild-->)
men vi diskuterade och rapporterade och beslutade och drack solgul apelsinjuice. skickade runt det STORA fruktfatet.
vindruvorna tog slut först. de gröna före de röda. de var störst.
det är så det fungerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar