spöklikt bra.
det är fint att jag har en krångelmage och mår illa.
annars hade jag vart outhärdligt och översvallande överglad.
just nu är jag mest nöjd, belåten och förnuftigt glad och lycklig.
J sa en gång att han inte orkade göra en annan människa hel.
man får faktiskt vara hel själv först, innan man ska vara tillsammans med J.
annars blir det för jobbigt.
speciellt om det inte skulle funka och J skulle försvinna.
då skulle man bli så hjälplöst trasig.
frågan är om man kan bli helare än hel.
självklarheten, enkelheten, ett-med-universumsharmonierkänslan.
(ja. jag är kär. så kär så.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar