fick en fin komplimang igår.

frågan var vem av de närvarande som man skulle ta med sig till en öde ö, och varför.

M svarade att hon skulle välja mig. "för du dömer inte!"

åh. det gör jag ju, fast jag jobbar på att inte göra det.
härligt att en människa har uppfattat (och uppskattat) mina försök.