sömnbehov.

reste mig ur sängen.
tände lampor.
spolade upp ett stort glas vatten.
tryckte igång radion.
som tjöt sändningsuppehåll.
klockan var tio i fyra.

vad som väckte mig vet jag inte.

höll på att svimma på praktiken.
ingenting var jobbigt, äckligt eller hemskt.
jag satt tillochmed ner.
sträckte på mig och satte mig till rätta.
då flimrade det färgglatt (som turbulent flöde när man färgdopplar) för ögonen,
och jag dök ner mellan mina knän.
ytterst konstigt.

sen slutade det.

precis i samma ögonblick som jag passerade ut genom dörrarna vid östra sjukhusets huvudentré,
klev en grabb med samma sorts frisyr som jag, fast röd, in genom motsvarande dörr.
den komiska idén att vi löste av varandra,
som del av en obligatorisk dreadskvot på sjukhuset gjorde att jag log.
ute sken solen.