om kläder.

precis när jag skulle gå kom regnet.
sedan öste det ner. öste och öste.
jag åkte spårvagn med blöta mjukisbrallor och regnjacka.

hit och dit genom staden.
som om det vore mitt söndagsnöje.
det var det inte,
men jag fick en liten insikt:

vi har ju kläder på oss!

det är ganska självklart såklart.
men insikten var så klar. går inte riktigt att beskriva.
tanken på att vi alla är mjuka, rosa/bruna, lättsårade och skadliga.
att vi gömmer oss bakom lager av olika textilier.
gömmer oss, värmer oss, skyler oss.
framhäver oss.

(två jämngamla kvinnor satt bredvid varandra på vagnen.
hon vid fönstret var vacker, chokladbrun.
med en ljusare brun sjal knuten tätt runt ansiktet,
svepande ner över hela kroppen.
hon vid gången var ljusljusljus. karg.
blonderad lugg ner i de ljusturkosmålade ögonen.
piercingar i septum och läpp. vit frottéaktig luvtröja.
svarta minishorts och platåskor.)

man döljer, framhäver, gömmer och skyler.

just nu värmer jag mig.
i E:s gamla mjukisbyxor och tjock luvtröja.