"och så läser du om massa sjukdomar och känner efter...?"
sa dr K en gång.
"jag har ju inte precis något svar på vad jag har för någon sjukdom,
jag säger ju bara vad jag känner." svarade jag.
dr K log lite och tittade i sina papper.
man känner sig smått hypokondrisk när man har den ena krämpan efter den andra.
men inte nog med det,
man blir anklagad för att vara det också.
(härliga tider!)
både narkoleptisk (eller pga sömnbrist ständigt insomnande) och med klämda nerver.
ulnaris klämd i armbågen och ischias i benet.
min tur nu? att ärva mammas krämpa?
eller tror jag bara att jag har ont för att det verkar så kul?
lite trött blir jag.
2 kommentarer:
men jesus fucking christ! ett sånt där bemötande gör ju att man inte ens vill bemöda sig om att kolla upp saker. inte så roligt att folk dissar en (om än lite subtilt) när man faktiskt tagit mod till sig för att kolla upp nåt. fy vad arg jag blir!
/Maria
käranån! håller med maria. upprörd är vad jag blir!! fy tjyven dr K borde gå o gräva ner sig. grr! menmen. får hon dig frisk så är hon bra. men hon verkar ju inte direkt gå in helhjärtat för det.. hmf!
Skicka en kommentar