om skator och disk.

det var en kall kväll.

i ett träd satt en handfull skator uppburrade mot kylan.
det vita mitt på deras kroppar och det svarta på spetsar och fjädrar,
gjorde att de såg ut som vita äpplen eller snöbollar mot den stjärnsvarta himlen.

de kurade inte ihop sig för att ta del av varandras värme,
de satt där och liksom sympatifrös.


vi gick en lång promenad. det var längesen.
luften kall och svart, och frasande frost under skorna.


min näsa och mina ben kalla länge, länge efter att vi kommit in.
(ingen har ännu uppfunnit näsvärmaren..?)

flyttdisk.
jag kom på, med fingrarna skrynkliga i baljan,
när det var som det gick upp för mig att jag hellre diskar än torkar.

hos farfar, efter söndagsmiddagen.
farfar hade ingen diskmaskin, och när kaffet på maten var drucket satt man kvar i köket.
två diskade och resten pratade.
en diskade och en torkade.
det gick åt många diskhanddukar.
en skulle ligga på köksbordet att ställa disken på tork på,
och den ena efter den andra blev genomblöt och fick hängas på tork.
på de tjocka, illvarma elementen med kokhet värme från vedpannan i källaren.

det här låter så gemytligt och idylliskt och förr-i-tiden.
och trevligt var det.
men inte så hemskt längesen.