det finns så många olika människor.som ni vet eller anar så är jag på praktik. (nu igen.)
beroende på vem som är handledare för stunden,
ser mina uppgifter väldigt olika ut.
(<-- bma-student. kramandes en ultraljudsmaskin. som brukligt.)
vissa ger mig lika stort ansvar och samma uppgifter som de de själva har,
andra har inte förtroende nog för mig att låta mig sprita av transducern eller byta pappersöverdrag på britsen.
och en, vi kan kalla henne M, tror hon ska lära mig allt.
för hon kan så mycket. antagligen myyycket mer än de andra.
och hon säger "jaaa" på inandning tillochmed när hon menar nej.
man kan ana att jag stör mig. det gör jag.
låt mig aldrig bli en stereotyp yrkesutövare.
aldrig, aldrig, aldrig.
2 kommentarer:
det här är ju så hemskt men jag kan inte låta bli att skratta! blir väl sådär när man blir insnöad i sin yrkesroll och tror att man vet bäst...sätt upp en tavla med texten ÖDMJUKHET där vetja. :D
/Maria
har bara en sak att säga. HUALIGEN.
o en sak till. älskar ditt sätt att skriva. :)
Skicka en kommentar