bortom denna värld.

det är något konstigt.

jag håller mig inte vaken. jag är dimmig och känner mig overklig.
jag syns inte, märks inte, känns inte, finns inte.

bortom en hinna av glas.
visserligen en glashinna som skärper min blick,
och får mig att se in i den där världen som jag så tydligt inte tillhör.

jag vill vara utanför, hoppa av, skita i att världen rullar vidare.
jag vill ligga på min säng bland rena och smutsiga kläder i en blandning,
som ett kamouflage. känna mig som ett av smutsplaggen som ingen tar hand om.

tills allting är över.
då får någon gärna tvätta mig, hänga mig på tork i varm vind, plocka ner mig och bära mig med stolthet.