ja. bra.

att något så förtvivlat kan vara så nära något helt vettlöst roligt.

det förundrar mig, men jag är tacksam.

när vi gick hem från efterfesten var det sommardag.
maskrosorna lyste aggressivt attackgult och stack sina strålar i mjuka, röda ögon.
klockan var nästan tio.

solen utnyttjades så gott som till max igår av mig, S och en och annan medmänniska.
vi var först i slottsskogen, och därmed fick vi den allra bästa platsen på gräset.

sen solsolsol, sol och sol. mat och kaffe och underbart på masthuggsberget. (underbart!)


som vi vet så blir det bra, det blir det alltid.
men att det skulle gå så snabbt hade jag inte trott.