upptäckte när jag vaknade att jag hade ONT.
hela buken full av en spikklubba som tryckte ut åt alla håll.
(skulle inte klara av att leva speciellt länge med en sån smärta.)
att hälla vatten och mat på taggarna borde ju lätta smärtan,
men det var svårt att svälja.
M gav mig gröt och höll mig sällskap i ottan.
jag petade i mig små, små grötklimpar.
("du skrapar ju bara av sylten!")
kallsvettig och dubbelvikt på praktikplatsen.
inte strålande intresserad, uppmärksam och duktig.
tvingade mig själv att dricka, dricka, dricka.
varje plastmugg jag såg fylldes med vatten. flera gånger.
så småningom lättade det onda.
(vore man en chic och trendig bloggare hade man kallat det för ett hallelujah-moment.)
puh. puh! säger jag.
1 kommentar:
åh. gummsigos! låter inte roligt! bra att du har en övervakare som hjälper till! :) det tycker vi om!
Skicka en kommentar