tiden är inne.

lövhalkan är här.
lövhalkans tid är inne.

göteborgare vet vad det innebär.
kanske annat folk också, men i den här stan är man så beroende av sin spårtrafik.
så då får man ibland höra talas om lövhalkan.
ibland känns den helt enkelt under skorna.

och så över till ett helt annat tema.
hört i omklädningsrum på sahlgrenska universitetssjukhuset:

A: snygga byxor du har!
B: tack, de är nya!
A: riktigt snygga!
B: jaa, de SER liksom nya ut. det gillar jag.
(tio sekunders paus.)
A: jag tycker alltid att de säger att byxorna ska töja sig. det gör aldrig de jag köper.
B: hmm, neej.
A: fast det är ju olika! stretchbyxor töjer sig ju.
B: jaa, stretch är ju töjbart.
A: fast byxor med mycket strech töjer sig lite för mycket tycker jag.

(vid det här laget ler jag så brett att jag inte kan lyssna längre. smiter iväg åt ett annat håll. i byxor som varken är eller ser nya ut.)