päronplock på gatan.

natten:
stormbyarna vill in.
trycker och kastar sig våldsamt mot mina väggar och fönster.
regnet pressar sig in i väggen. väter och fuktar.
hostan river och sliter. (jag vet att slemklumparna är gula i mörkret.)
sömnen är ryckig och orolig.

morgonen:
regnbyxor. regnjacka. gympaskor.
uppfälld luva och marsch söderut.
vägar, gator och trappor är bäckar och vattenfall.
jag klafsar, plumsar, blöter ner mig.
(enstaka brudar med håruppsättningar, klackar och koftor styltar genom vattenmassorna. som om de visste något jag inte vet. som att man inte blir blöt och kall när det illregnar.)
stormbyarna har rivit ner tjocka päron ur ett träd.
fina, guldaktiga päron som slagits sönder mot asfalten.
mitt päron har ett blad på skaftet och en spricka i kinden.
det är sött och knaprigt när jag sköljt av det och skurit bort det trasiga.
regnkläderna läcker i sömmarna, och jag klafsar in i duschen med luvan på.
skalar av och hänger upp.
torkar.

kvällen:
plockar inte russinen ur kakan.
däremot nötterna ur müslin.
smart.