E och jag.

E har ofta sagt till mig att jag tänker för mycket.
E kanske har rätt.
men sån är jag.

jag följde med E när hon skulle sortera soporna, för att kunna berätta vad jag tänker på.
(jag fick bära komposthinken.)
det som kom ut var mest suckar. ett och annat ord.

igår satte E på en VHS från förr i tiden. (som de flesta VHS väl är numera?)

på den tiden hade vi likadana jackor och likadan frisyr. såg likadana ut.
fast en ljus och en mörk.
en liten och en stor.
en liten som hängde på det den stora gjorde.

mamma var lockhårig och tjock, S låg i magen.
pappa var stilig i randig tröja i slutet av åttiotalet.

vi skuttade obefogat, gungade, krigade, sprang.
hanterade fjäderbollar för första gången, letade bär och matade kaniner.

märkligt att det var vi. att de där små blivit vi.
(hur mycket det påverkat att jag är den äldsta och mörkare är det ingen som vet.)