tänkartider.

livet kommer ifatt.
(eller om det är jag som kommer ikapp livet?)

och jag inser att inget är för givet.
att jag KAN påverka min tillvaro heeela tiden.

just nu är valen många.
plugga? jobba?
bo kvar i lägenheten? flytta? vart?
sommarjobb i göteborg? jönköping? danmark?
och så vidare.

inget verkar ju speciellt dåligt, och jag oroar mig inte.
det är bara mycket aktivitet bakom pannbenet.
skönt att det kommer såna tider.
när allting klarnar och man ser vad man gör, och vad man kan göra.


i lägenheten ovanpå har något pågått hela dagen.
möbler (eller något som låter som möbler) skrapar fram och tillbaka.
små saker (skruvar? pärlor? muttrar?) ramlar ner på golvet.
och det har pågått verkligen hela dagen.
det stör mig. nu får de sluta!
nu får de vara tysta!
faktiskt!

(eller som lina ekdahl säger (i konflikten är löst):
nu säger jag det för allra sista gången. sluta nu!)