började dagen med att bli arg på arteriographen igen.
jag och H mätte och mätte på tusen sätt.
återigen fungerade det på honom men inte på mig.
efter att ha funderat (samt palperat radialis) och satt lilla kuffen på min underarm,
fick jag äntligen tillräckligt höga amplituder för att programmet skulle vilja analysera.
fast det blir ändå ingen riktig mätning.
men räddningen är nära!
imorgon ska jag, G och G reda ut vad som kan vara fel,
och G den äldre ska presentera sin alternativa apparat.
S kom på eftermiddagen och blev mitt försöksobjekt.
hon fick minsann snygga pulskurvor och alla siffror!
efter försöken blev det semla och te.
(grädden var lite äcklig, men det gick bra att äta ändå.)
det var en bra systerfika, som vi så småningom kan införa på veckobasis.
(och jaa. vi tycker det är orättvist att inte E kan vara med!)
1 kommentar:
Det ÄR orättvist, jätteorättvist!
Skicka en kommentar