fredagsmys.

jag jobbar på riktigt nu.
(vilket betyder att:)det börjar kännas som vardag. på riktigt.
insikten som kom för cirka ett år sen, om att detta är vad jag kommer göra ganska många år framöver har liksom landat, bäddats in i mig och blivit en del av mig.
och det känns bra!

en liten rad av en låt av ray wonder snurrar då och då i huvudet på mig.
såväl på jobbet som på vägen dit och hem, och då och då på fritiden.
we got to be good to each other!
(~vi måste vara snälla mot varandra!)
och den är absolut värd minst en lyssning!

jag gör mitt bästa för att leva upp till denna lilla rad,
framförallt på jobbet där jag är lyssnande, medkännande, ställer upp,
diagnostiserar, analyserar, använder korrekt yrkesetik och medmänniskosyn.
för om man inte är good to each other när man har chansen, det vill säga när just de människorna som är runt en för tillfället är där, när ska man då vara det? (de har ju snart gått.)
just de där varandra som hela tiden byts ut.

jag gillar mina fredagförmiddagar skarpt.
jag och V undersöker kärl. vi är bra på det.
och när klockan närmar sig nio är det fredagsfrukost och hela avdelningens bemanning samlas runt smörgåsarna.
V, som blir mer och mer gravid för varje dag som går, plockar fram en viss chipsreklamslogan på mobiltelefonen, och till denna lilla sång skrider vi som ett väldigt kort luciatåg till fikarummet.

då är det är dags för fredagsmyyys!