medlidande av varenda människa jag har försökt prata med.
och mer därtill.
varenda en i närheten som hörde/uppfattade mina väsningar tittade bekymrat och tyckte sååå synd om.
det blir det ju inte bättre för.
man är lite utanför när man inte kan prata. när skrattet inte hörs utan går över i host.
"produktiv hosta" definierade en av sskorna min hosta på lunchen.
eftersom jag hostar upp saker.
rethosta är inte produktiv.
känns ju skönt att jag kan någonting iallafall.
MEN det går rätt bra att ta på strumpor, mäta temp, puls och blodtryck, tvätta nedre toalett och hjälpa att gå fram och tillbaka i korridoren.
alldeles utan röst.
tillochmed patienterna tycker synd om mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar