det finns de som säger att D är ful.
att D är hemsk och avskyvärd och har ett fult tryne. (som han sticker upp allt som oftast.)
jag vet inte så mycket om hur D ser ut, men det D lämnar efter sig är inte vackert.
jag stegade fram över kvistar. genom hallonbuskar och nässlor.
en vit tandrad gnistrade fram i en platt matta av tovig gråbrun päls.
en och annan klövklädd fot låg där också. en käke. några revben.
automatiskt drar jag efter andan med händerna skådespelaraktigt lyfta till munnen.
(man tycker det ser fånigt ut men det är alltså så man kan reagera.)
hjärtat slår extraslag och jag kliver över resterna som D har lämnat efter sig.
tacksam för att D just denna gång gett sig på ett rådjur och inte en av samma art som jag.
(och på vägkanten längre fram ligger resterna av en hök. för några dagar sen såg man att det var en död hök.
nu är det en gråvitfläckig plätt på gruset. som att någon spillt en skvätt färg där.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar