nr 90.

i flera dagar har jag tänkt på honom.
(vet inte riktigt vad det ska betyda. är det honom eller sammanhanget jag vill åt?)

inatt drömde jag om honom.
vi åkte bil.
nu i efterhand minns jag inte vem som körde och vem som åkte med,
och det kanske inte spelar så stor roll.
vi kom fram och en av oss skulle av. någon var framme.
vi kramade hejdå som brukligt och jag fick en puss på kinden.
(det brukar vara jag som står för den.)

sen försvann drömmen. som en bubbla som spricker.
jag vet inte om vi pratade om oss, om vi såg på varandra,
om den som skulle av bara klev ur bilen.

och det var ju en dröm, så det spelar faktiskt ingen roll.

jag ska ta på mig moster A:s gamla vandrarkängor (som är röda) och gå långpromenad idag.
som man bör göra regniga söndagar i juni.
man tar med sig pappa, kliver ut i skogen.
kryper över den gistna bron som är så sned att man inte kan gå över.
vandrar över mossen, bortåt genom skogen.
spanar efter de älgar som man vet bor där,
minns att en björn för något år sedan tog vägen över mossen innan han möttes av ett skott.
(han var på fel plats. man vill inte ha björn här.)

sen traskas det hem på grusvägen.
tankarna fulla av regn, grönska, smultron som mognar och bristen på blåbär.
tankarna kanske så fulla av ovanstående att inget annat får plats.