jag vet inte riktigt hur det gick till och varför.men det blev ljust och morgon den sjunde dagen, och grå och vinglande gick jag genom morgonen hem.
söndagsluften kändes varm, solen lyste, fåglarna och blommorna var vakna, och jag var ensam om att gå hem.
andra cyklade och åkte spårvagn, men bort, inte hem.
halvvägs kastade jag mina kontaktlinser. (fastän de är månadslinser och inte ska kastas hur som helst).
de hamnade på asfalt och trottoar. stelnade väl så småningom till hårda, vassa och blanka skärvor.
stena jutlandica satt på kajkanten och lät sig lastas med gods och människor när jag kom fram till masthugget.
klockan närmade sig åtta, och det var morgon den sjunde dagen.
2 kommentarer:
oj, är du uppe å slarvar ända tills åtta på morgonen? det tycker jag låter jobbigt, men kanske värt det om man möts av en sol- och fågelsångsprydd morgon utanför dörren...
det blev så.
inte så värst jobbigt, hade en trevlig natt. och förutom den STORA sömnigheten och dimman av att inte ha några linser (och den lilla ångesten över att det inte blivit en vit och lugn helg som tänkt) var det en ljuvlig morgon.
Skicka en kommentar