skatorna bygger bo.

när jag slänger soporna ser jag en man med barnvagn.
han sitter i solen på en bänk mellan snödrivorna och läser en bok.
barnvagnen är tyst och stilla.

luften är frisk, med ett uns av gödseldoft. (inbillning?)
pappan har ingen jacka på sig,
bara en tjock tröja.
han ser inte det minsta frusen ut.

det porlar i brunnar,
smältblänker på snön och isen.

gråsparvarna kvirrar,
koltrasten testar stämbanden,
och skatan kämpar med bygget.

blodapelsin.

NU (feb-mars!) är det blodapelsinsäsong.
ät!

solsken!

lördagen bjuder på gyllene solstrålar.
isen borde snart ge vika.

i väntan på det har jag idag planterat om mina gröna vänner.
det blir fler och fler av dem, och jag har nu infört begränsning.
inga fler sticklingar om inte mammaplantan håller på att dö.
men det gör de inte!
den här vintern har vart mycket bättre för dem än den förra.
antagligen ljuset i lägenheten som gör skillnaden!

ikväll är det födelsedagskalas.
det är dags att fixa till sig och dra på kalasbyxorna!

lökväxter!

jag gick hem en bit av vägen från jobbet.
bara en sån sak - man känner för att ta det sakta på vägen hem!
solen sken snett, gult och nästan lite varmt.

i landala vid en snöfri vägg (!) stack gröna lökväxter upp.
och hör och häpna - två snödroppar!

våren är sannerligen nära.

dessutom kan nämnas att i morse var första morgonen sen
i höstas som jag inte behövde tända lampan i trapphuset.

ljus är GOTT!

tillägnas sara!

...och alla andra som vill ha en snygg översättning
av stereo totals låt "plötzlich ist alles anders".
(sara, den finns i vår spotifylista!)

oftast översatt ganska rakt av, men ibland lite försvenskat.
man är tillexempel glad som en sparv på tyska, men som en lärka på svenska.

tycker om den här låten, och tror den handlar om hormonpåverkan.
framförallt har de lyckats med massa nya metaforer.
vem visste att stolar aldrig dansar?
men jaa, här är den!


jag var kall som ett kylskåp,
stel som ett kvastskaft,
ledsam som en slöfock,
karg som en öken.

jag pratade aldrig - som en grav,
skrattade aldrig - som en dörr,
dansade aldrig - som en stol,
var olycklig som en sten.

mitt hjärta var hårt som järn,
mitt hår avslaget som regn,
min hud var rå som krita,
mitt bröst platt som en planka.

jag var kall som ett kylskåp,
och tråkig som en autobahn,
grå som en elefant
och långsam som en ändlös dag.

kall... stel... ledsam... karg...
stum... tråkig...
plötsligt är allt annorlunda!

jag är het som en ugn,
vig som en orm.
glad som en lärka,
och roande som en apa.

jag pratar som en papegoja,
och dansar som en snurra,
skrattar, det är härligt att se mig,
är lycklig som en fisk i sjön.

mitt hjärta är mjukt som vadd,
min hud len som sammet,
mina bröst är runda som frallor,
mitt hår glänser som diamant.

jag är het som en ugn,
och glad som en fink,
rosa som en ros
och snabb som en raket!

het... mjuk... rosa... len...
snabb... glänsande... roande...
plösligt är allt annorlunda!

het... mjuk... glad...
vig... pratsam... lycklig...
plötsligt är allt annorlunda!

produktplacering.

på fötterna!

oftast görs det inte det minsta reklam här,
och jag ska inte pracka på er några varumärken idag heller.

m e n . . .
jag gör så här.

ni som har behov av en fantastiskt bra klägg mot torra fötter,
titta här: (fotskydd)
ni andra kan strunta i det.

det droppade från taken idag.
takdropp och dagsmeja.
och när jag kom hem behövde jag inte tända lamporna.
(åtminstone inte till att börja med.)
mars närmar sig!

pumpkin soup, miss allen and me.

(jo jag vet att det är miss nash som gjort låten. men idag är det jag i sällskap med miss allen som gör soppan.)

föräldrarna kom hit igår och övernattade till idag.
det blev kortfilmer igår också,
vi har sett en hel mängd sådana.
jag längtar tills de kommer med på filmtipset.se, så att jag kan bedöma dem.

det är en skön söndageftermiddag,
och jag valsar runt i mina sirisockor och sjunger andrastämmor kanske lite störande högt.
det får man göra ibland.
det blir soppa om en stund.
jag är inte alls hungrig eftersom pappa lämnade en hink pistagenötter.

vi hälsade på S och M idag.
trevligt!
vi satt i sofforna.
S virkade små bakelser och vi pratade.
och det gick ganska snabbt att åka hem sen också.
bra.

köldskador?

J och jag brukade äta stora äpplen av sorten jona gold om kvällarna.
om man låg på mage och pratade samtidigt som man åt, (vilket vi gjorde)
fick man göra pauser ibland för att magen blev så full.

jag åt ett jona gold idag, men jag satt upp.
man blir mätt ändå!

alldeles snöklätt och med rimfrost i varenda liten kvist.
tyst, så tyst utanför huset.
vindstilla och andäktig tystnad som i storskog med vilande granar.
här vilar inga granar, bara hus inpackade i snövallar.
bebodda av göteborgare med luvorna uppfällda.
nervöst, frysande, trampande.

jag var ute och slängde skräp.
när mina snögnissliga steg tystnat för en nyckelupptagningspaus,
blev jag alldeles häpen över tystnaden.
kölden och snön ligger som ett dövande täcke.
stan har domnat bort.
märkligt!

helgen vecka 4.

vargavinter.
det står här och var i media att det är det som råder.
på löpsedlarna står det om polarvinter och ishavskyla.
och jo, det är faktiskt en riktig vinter. jag tycker det är trevligt.

solen som orkar hålla sig över horisonten lite längre för varje dag,
semlorna och tulpanerna i butikerna,
att det är första månadens sista dag och en del annat,
gör dock att det känns som våren kommer inom en snar framtid.

i helgen hade årets filmfestival premiär.
jag och m lyckades på mindre är 24 timmar se sexton filmer.
en långfilm och femton kortfilmer.
<- långfilmen - skeletons - måste jag rekommendera.
fantastiska karaktärer och vyer, snyggt foto och en sagolik berättelse.

nu närmar det sig söndagkväll.
snön vräker ner genom de nio minusgraderna,
och jag ska bylta på mig och gå och handla.

återkomsten.

kära allihopa.
jag har återigen internet!

(efter installation av linux istället för windows,
för att se om datorn blev snabbare - det blev den inte - funkade inte modemet längre.)
nu har m (han är bäst!) fixat så att det funkar igen.

veckans tillstånd: förkylt.
i onsdags kunde jag knappt andas,
sedan dess har ett otal näsdukar gått åt,
och min näsa är ändå röd och irriterad.

så jag tillbringar lördagkvällen snörvlande och hostande,
iförd underställ och sockor.
mycket exklusivt!

mellandag.

giv oss idag vår medicinska bensin,
och vi skola vara saliga.

idag har jag städat stickvagnarna på rum 5 och 6.
det finns oerhört många sidor, vinklar och vrår på en sådan vagn!
nu är de dock renare än på länge,
och med tjusiga röda etiketter som borde hålla ett tag.

(den medicinska bensinen gör underverk med gammal oönskad intorkad tejp!)

jag hade två patienter idag.
den första på gångmattan.
vi var (utöver patienten)
- två biomedicinska analytiker
- en ansvarig läkare
- två övriga läkare
- fem läkarkandidater
- en tolk.
det var smockfullt på rummet,
och tillsammans genomförde vi undersökningen på bästa vis.

i övrigt var det en trevlig mellandag,
med glest befolkat personalrum och godisskålar till eftermiddagskaffet.

och nu har jag byggt ihop mitt mobila bredbandsmodem och bin wieder hier!
nu ska jag betala räkningar.
hurra!

tystnadens förklaring.

anders slaskade, och mitt internet la av.

tänkte ni kunde få veta det.

jag ska köpa mobilt bredband.
snart är jag tillbaka igen.

man är irriterande beroende av nätet.

nu blir det fruktpaus.

ja.

jo. det regnar.
och det blåser.
fortfarande.
idag igen.
blött.

dagens chokladprovning var trevlig.
vi är ett roligt gäng på jobbet.
och riktig choklad är gott.
dessutom makalöst nyttigt och välgörande.

venkunskap.

idag började det på riktigt.
jag placerad på kärlultraljud.
med fina nya maskiner (<-lite lik wall-e?) och dito sonografer
(dvs vi som gör ultraljudsundersökningen)
tar det lite längre tid än vanligt.

jag är ändå nöjd.
nöjd och helt slut.

koncentrerad till 100% hela dagen,
och dessutom med plågsamma månadsplågor
(av gå-av-på-mitten-typ) i nedre delen av buken.
helt slut.

men dock. det ska nog gå att lära sig!

och så en bild för mormor.
(antar att det är en och annan av er andra som inte heller sett venultraljudsbilder,
så varsågoda att titta ni också!)

här är en anonym ven i längdsnitt.
att det är en ven och inte en artär ser man på
de snygga små klaffarna som sticker ut från kärlväggarna i mitten.

så. alla fullärda!?

toadstools.

storhandlade pysselmaterial igår.
och sånt här kan man göra med hjälp av ull,
en filtnål och många, många, många stick.

julsvampar kallas de i svensk översättning,
och på engelska heter de toadstools.
toad = padda och stool = avföring.

fast å andra sidan,
svamparna i fråga har väl lika lite med flugor
som med paddor att göra..?

antar jag utan att göra någon närmre efterforskning.

ruskdag.

när vinden tar i, verkar det ibland som att huset tänker ge efter.
hela luften är genomblöt av små, små droppar.

jag firar helgen i sällskap med 1,5 kg apelsiner,
en storpack näsdukar och då och då en portion nyponsoppa.

tjockt slem i näsa och hals,
tunga tinningar och hosta.

om en månad har jag julsemester,
och nu är det dags att försöka knåpa ihop en önskelista.
inte för att jag önskar mig så mycket,
men för att store lillebror och käre far önskar sig just en önskelista.

krisinformation.

mellan orden
krisinformation
och
kristinformation
skiljer bara ett t.

det slog mig häromdan.
fast kristinformationer är nog mer sällsynta.

brysselmos och ekologiskt helvete.

ikväll är det pyssel.

först en sovstund, så att jag fick kraft.
sen har jag sytt en vetekudde.
i den är det ekologiskt odlat helvete.
(hela vetekorn med andra ord.)
den blev väldigt bra, och jag tappade högst 3-4 korn på golvet.

i mitt kylskåp hittade jag en påse med ledsna små brysselhuvuden.
men när jag skalat bort de gula bladen blev de som nya,
och en kulinarisk idé tog fart.
jag vet ju inte än hur fantastiskt det kommer bli -
men tanken är potatisbrysselmos.
ska bli intressant att smaka när det kokat klart.

kommer för övrigt att tänka på galenskaparna.
jag tror det är från tornado... (rätta mig om jag har fel!?)
när han häller vete, och det är hällvete.
jag har helvete.
och det känns bra!

sex veckor före jul.

vaknade upp ur en nördig mardröm.
(hade ventrikelflimmer och höll på att dö.)
telefonen väckte mig, och det kändes icke det minsta som läge att gå upp.
men det var det ju, och det gjorde jag.
kravlade mig ur sängen.
(med små, små ögon.)
tvättade ansiktet.
sminkade mig inte.

hittade frukost. åt.
bestämde mig på väg till jobbet att det skulle bli en bra dag.
bra humör.
de små ögonen i blekansiktet skulle inte stoppa mig.


(lite grann efter devisen: "om du springer fort och skrattar mycket, märker ingen att du är ful."
...eller om det är tjock de inte märker att man är. hur som helst...)

dagen blev bra.
bra humör.
bra bemötande av patienter.
inklämmande av en akutpatient,
och sist på dagen ekg-utbildning med vår egen professor.

bara bra saker.

lägesrapport sex veckor före jul:
- lisebergsgranen lyste på hemvägen
- pressbyrån sålde lussebullar
- nordstan har en julgran i mitten
(med pyntet strategiskt satt utom räckhåll för ALLA klåfingriga människobarn)
- imorgon är det lussegasque för den som vill
- och pappa önskar önskelistor inför julen.

grått och fräscht.

mina vantar är borta.
när jag satte mig på spårvagnen var de där, och när jag gick av var de borta.
kvinnan som satt jämte mig var ganska frånvarande, så det kan hända att hon satt på dem,
och jag brydde mig inte om att fråga.

ursäkta. ligger mina vantar under din rumpa?
för de var inte på min plats, inte på golvet, och inte i väskan.
hoppas någon annan tar hand om dem.

idag kom den första remissen på en patient med bekräftad h1n1 till avdelningen.
men vi är ju regionens pandemisjukhus,
så man kunde väl inte tro att det inte skulle hända.
jag hann dock inte vara med och plocka fram masker och specialutrustning,
för jag skulle till vårdcentralen.

överraskningen var att jag kom nästan ända hem till masthugget.
det nedgångna, grå huset som varit min granne och utsikt i tre år,
var målat och uppfräschat, och däri ligger vårdcentralen.
jag fick en pratstund med en trevlig läkare, och nya e-recept.
tjoho.

nu är det helg.
det vet man, för utanför åker glassbilen och spelar sin fredagstrudelutt.